De fackliga ledarna inom LO gillar inte beskrivningen om att de förhandlar med pistolen riktad mot arbetsgivarnas panna.

— Vi är inga motståndare till Svenskt Näringsliv. Vi är motparter. Tillsammans med arbetsgivarna bär vi den svenska modellen, säger LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin.

Hon tycker att det är oroväckande att arbetsgivarna nu väljer ut konflikträtten som måltavla i sin kampanj.

— I själva verket är det den svenska modellen med dess paket av lagar och avtal för arbetsmarknaden som de angriper. Konflikträtten är en av hörnstenarna. Rycker de i den riskerar allt att falla samman, varnar Wanja Lundby-Wedin.

Gunnar Ericson, avtalssekreterare i Byggnads, tror att kampanjen i första hand är ideologisk.

— Svenskt Näringsliv vill ha hela makten. Fackets uppgift är att leverera arbetsfred. I gengäld begär vi så bra löner och anställningsvillkor som möjligt. Men den största makten finns hos arbetsgivarna. De anställer och avskedar oss arbetare. Vi kan pipa lite grann i protest.

Metalls ordförande Göran Jonsson menar att det finns krafter inom arbetsgivarvärlden som inser att det är bättre att samarbeta med facket.

— Om fackets kraft försämras minskar också det fackliga ansvarstagandet. Det blir en motreaktion där vi hamnar i en mer utpräglad klasskampsmodell. Vi riskerar att få fler strejker och med kortare avtal. Detta skulle samtidigt gynna högerkrafterna som fick argument för att lagstifta mot facket, varnar han.

Göran Jonsson tycker att arbetsgivarna borde vara mer nöjda med hur det ser ut i dag.

— De senaste tio åren har bevisligen varit bra också för arbetsgivarna. Löntagarna har fått höjda reallöner och kortare arbetstid. Arbetsgivarna har fått ökad produktivitet.