Mobbarna vill inte kännas vid vad de gjort
Hej Anita!
Jag vill bara tacka dig för det du skriver om mobbning i arbetslivet. Jag känner igen mig och vill också berätta att jag blev mobbad och förtalad på en arbetsplats för 30 år sedan. Men jag flyttade och fick ett nytt jobb och sedan dess har allt varit bra.
Nyligen hade de en stor fest på min gamla arbetsplats och alla inbjöds som jobbat där under åren. Så även jag, men jag åkte inte dit. Och då blev de sura för det...
Det känns som om de vill att jag ska vara med och låtsas att allt varit bra. Samma sak hände en handikappad tjej, som mobbades i sin skolklass. De skulle ha skolträff och ville att hon skulle vara med, men hon sa: "Vi har aldrig haft något större kamratskap, så jag vill inte komma." Då blev de arga på henne också.
Det känns som om mobbarna vill att vi ska låtsas som om allt varit bra och att de inte vill kännas vid att de mobbar. Detta tycker jag att man inte ska glömma i diskussionen.
Hälsningar från en förbundsmedlem
Tack för din erkänsla! Jag känner till väldigt få mobbare som erkänt att de mobbat. Det är ju också så att inte alla arbetskamrater deltagit i mobbningen, även om den som blivit utsatt kan uppleva det så. Mobbning handlar om så starka gruppkrafter att många håller tyst och sticker huvudet i sanden för att inte själva bli utsatta. För den mobbade känns detta kanske som ett ännu värre svek men är ändå, till skillnad emot själva mobbningen, i viss mån begripligt.
Att allt blivit bra för dig sedan du flyttade är mycket glädjande och bekräftar dessutom min tes att mobbning nästan alltid bottnar i mobbarnas problem och inte handlar om något ”fel” hos offren. Att en mobbad får ”skylla sig själv” är annars den ursäkt som mobbare oftast gömmer sig bakom. De slipper ju därmed svårigheten med att se sig själva i spegeln eller att tvingas be om ursäkt.
Ha det bra även i fortsättningen!
