Jag klarar inte att hon vill lämna mig
Jag har hamnat i en separationssituation som jag inte orkar med. Efter snart 14 år säger min sambo att hon inte har de rätta känslorna för mig. Det är nu drygt två månader sedan och jag har gått sönder mer och mer för varje dag.
Jag vägde 80 kilo men är nu nere i 67. Jag har fruktansvärda ångestattacker flera gånger om dagen, då jag får svårt att andas och hjärtat bultar dubbelt så fort. Jag kallsvettas och tror att jag håller på att få en hjärtattack, men tyvärr går det bara över i gråt och vemod. Jag är 41 år och annars en ganska kul kille. Vi har två barn på sex respektive tre år, som jag älskar lika mycket som min sambo. Vi har också villa, bil och allt annat.
Jag har frågat varför, men får inget egentligt svar. Jag har inte gjort fel, hon har inte träffat någon annan enligt henne själv. Men jag misstänker att det ligger något mer konkret bakom än bara känsloförlusten. Hon vill ju inte ta steget till parsamtal eller annan proffshjälp, fast jag fört det på tal fyra gånger.
Hon säger att det inte skulle ge henne något. Men jag tänker på barnen och jag vill att det här ska lösa sig, för jag älskar henne och kan inte se mig själv utan henne. Jag har kontakt med två psykologer, en kurator plus att jag går till en allmän läkare för hjälp med mina fysiska problem. Men jag klarar inte det här länge till. Vad gör jag? Vi bor fortfarande ihop, men har slutat kommunicera med varandra.
Vi sover i samma säng men rör inte varandra, trots att jag inget hellre vill.
Cast away
Eftersom du skriver att du har flera stödpunkter på hemmaplan koncentrerar jag mig här på att försöka beskriva vad jag tror eventuellt kan ha hänt i er relation.
Mycket i ditt brev får mig att tro att du och din sambo har levt väldigt tätt, som i en symbios: Det nyfödda barnet lever de första månaderna av sitt liv i symbios med sin mamma. Det finns en ”livlina” mellan dem. Men till skillnad från mor — barn får man tänka sig den vuxna nära relationen med en annan människa som ”grädde på moset” i livet och inte en livlina .
Under förälskelsestadiet, som ofta inleder en kärleksrelation, upplever vi denna starka och härliga känsla av symbios med vår partner. Men den hindrar växande och utveckling och det är ju också därför som mor och barn efter några månader lämnar symbiosen och påbörjar ett livslångt ”separationsarbete”.
Om båda av olika skäl har behov av att leva tätt tillsammans kan det fungera under en viss tid. Men förr eller senare är det vanligt att ena parten uttrycker behov av eget utrymme inom eller utanför relationen och det upplevs ofta hotfullt av den andre, som vill vara kvar i symbiosen.
Protester eller till och med hot om självmord kan förekomma.
En utväg för den som vill ha mer utrymme kan vara att klippa av relationen, något som inte sällan upplevs som fullständigt obegripligt för den som blir lämnad.
Kroppen reagerar då kraftfullt, det känns bokstavligt talat som om du går sönder i protest mot det som händer. För att din situation ska lösa sig som du vill måste båda dock vilja fortsätta, annars är det inte möjligt.
Jag tror det är viktigt att ni går tillsammans och pratar med någon för att försöka förstå varför ni hamnat i denna situation. För att kunna förmå din sambo att följa med, är en förutsättning att du inte har krav och förväntningar som hon skulle kunna uppleva som en press på att ni ska återförenas. Du och säkert också hon behöver i stället samtalen för att förstå er själva och varandra bättre. Det är ni skyldiga er själva, varandra och inte minst era barn.
Om hon tror att du vill söka hjälp bara för att få henne tillbaka kommer du antagligen inte att få med henne på samtal. Lycka till!
