Fröken Nilsson var gammal och trött.

Slumrade till då å’ då i klassrummet.

Barnen fnissade å’ hade kul.Men tyst.

Därför annars kundeju fröken vakna.

Lilla”Garbo”fick en idé. Att klicka

små,små droppar vattenfärg. På skol

frökens gråa hårknut.Och inte märkte

Nilsson något förräns Malmström sa det.

Och då blev det inte nådigt för Garbo-

tösen,inte. Förhör,röda kinder och ett

förlåt till fröken. Men låt gå för denna gång, brummade Malmström högt.

Men med ett varningens ord flicka,på

vägen.Händer detta eller nåt annat en

gång till. Kontaktas era fosterför-

äldrar obenhörligen. Förstått?!

Ja.. ja..pep Garbo,blygt och skamset.

Malmström såg rädslan och klappade lätt

flickan över den lilla späda ryggen.

-Nåväl.. det ska nog bli bra,det här.

Nu ska vi ta å’ återgå till skolarbetet.

Och fröken Nilsson log rart å’tog denna

saken, dock ganska rofyllt. Men, sa att

detta får ’inte’ upprepas. Nej,minsann.

Ett par dagar senare slogs Garbo och

Tommy i klassrummet när Nilsson sov.

Men andra pojkar å jäntor sa då, ifrån.

Det hela lugnade sig. Nja..nja..ett tag.

Sedan började nya fajter på hemmaplanen.

Men det är en annan historia.Som kanske

någon annan gång,kommer att förtäljas.