Beate Ström-Olsen är gärna med sina barn när de tävlar, men ger inte en massa råd. Det räcker om barnen vet var man är, så kan de själva söka upp föräldern om de behöver hjälp.

Beate bor i Mariehäll strax utanför Stockholm. Hennes 12-åriga dotter Carina tränar simning och 14-åriga Helena tränar gymnastik.

Beate tycker att det mesta med idrotten är bra.

— Barnen ska få röra på sig och ha roligt. Det är också viktigt för självbilden att testa sig i olika sociala sammanhang.

Men det gäller att hitta en balans. Hennes yngsta dotter är ganska tävlingsinriktad, så Beate har ibland bromsat henne lite.

Det är fem träningar i veckan, men Carina går inte på alla — fyra får räcka. Det är viktigt att hon hinner träffa kompisar utanför träningen också, och får tid att bara vara.

I våras gick Beate en kurs om konsten att vara idrottsförälder. Hon och andra föräldrar från dotterns simklubb tittade på videoklipp från träningar och tävlingar. Sedan diskuterade de filmerna.

Den viktigaste lärdomen var just att engagera sig lagom mycket.

Beate har sett exempel på föräldrar som är för engagerade, som pressar sina barn att prestera.

— Det räcker med barnens egen ambition, säger hon.

— Efter en tävling ska man fråga hur det var, inte hur det gick. Och det är otroligt viktigt att inte utlova belöningar om barnen når upp till ett visst resultat.

Men om barnet har lyckats är det inte fel att bli glad och fira framgången, tycker hon.
Beate har gått en funktionärs-kurs för simningen, och ställer upp som funktionär ibland. Men hon tror att det skulle vara svårt att vara domare eller tränare för sitt eget barn. Det finns alltid en risk att man favoriserar sitt barn, eller tvärtom behandlar sitt barn strängare än andra.

Tävlingarna följer hon gärna med på, det tycker både hon och barnen är roligt. Och hon är inte nervös.

— Nej, det är ju inte på liv och död!