Folkpartiet har haft sitt landsmöte i Göteborg och moderaterna har haft sin stämma i Örebro för att staka ut politiken inför valet nästa år. Som politisk reporter har jag varit på ganska många partimöten. De är en verklighet för sig, där minsta kommatecken i ett yrkande kan orsaka värsta sammansvärjningen inför bataljerna som utspelar sig på podiet i en eller annan kongresshall i Sverige. I denna värld, där de flesta brinner för sin sak, riskerar ombuden att få såväl ideal som maktambitioner krossade.

Hos både folkpartiet och moderaterna finns nu besvikna partimedlemmar som anser att idealen lagts på hyllan. Fast de sörjer från olika utgångspunkter. Moderaterna för att de blivit för snälla. Folkpartisterna för att de inte får vara så snälla längre. Lars Leijonborg ser det ju som sin uppgift att skaka av det han kallar snällismen från folkpartiet och ersätta den med tuffa tag och hårda bandage. Bort med flum och allmän välvilja och folkpartist — vad är det? In med lag och ordning.

Leijonborg har insett, tvärtemot vad man fått lära sig, att det inte lönar det sig att vara snäll, i alla fall inte om man är folkpartist. Det gamla folkpartiets ”snälla” profil med bistånd och generös flyktingpolitik gav inte mycket till utdelning från väljarna. Belöningen kom först när partiet flydde från snällismen och började tala om ansvar och piska, inte minst i förhållande till invandrare. Metamorfosen ledde till att Leijonborg blev Lejonkung och att partiet nästan trefaldigades efter valet 2002.

På moderaternas stämma var det ett och annat ombud som tappade hakan när de hörde partiledningen hålla brandtal för fack och arbetsrätt. Vice ordförande Gunilla Carlsson var nyfrälst och bekände från talarstolen att hon blivit kollektivavtalsfantast. Moderaterna har alltså plötsligt blivit snälla mot facket. Både ett och annat ombud knöt näven i fickan. För när framgångsvindarna sveper över partiet är det bara att dras med och inte göra stor affär av sina invändningar.

De gamla moderaterna betraktades som egoistiska och oempatiska med en politik som gynnade dem som redan har det bra. Det gick inte hem hos väljarna i förra valet. Nu vill de nya moderaterna bli snälla och mjuka. De vill satsa på samhällets lägst avlönade, de vill ge mer pengar till kommunerna. De bråkar inte ens med facket.

Fast överdrivet snälla har de ändå inte blivit för de vill att de sjuka ska få mindre i ersättning och att folk ska betala mer i egenavgifter till a-kassan.

Och folkpartisterna är fortfarande lite snälla för de vill behålla dagens ersättningsnivåer.

Om snällhet eller tuffhet går hem avgörs av väljarna i september nästa år.

Margit Silberstein är politisk kommentator på Dagens Industri och medverkar regelbundet i P1:s Godmorgon, Världen.