1,2 miljarder människor saknar tillgång till rent vatten. Hur ska de få vatten? Den frågan diskuterades på världsvattenveckan i Stockholm.

För några år sedan var huvudbudskapet att privata företag skulle lösa vattenproblemen i u-länderna. Så är det inte längre. Emanuele Lobina, Greenwich universitet i London, har forskat länge om privatisering. Han säger:

– De stora multinationella företagen har en mycket lägre profil och det talas mer om småskaliga projekt.

David Boys, expert på vattenfrågor hos ISKA, den globala fackliga federationen för offentligt anställda, håller med honom. Debattklimatet har ändrats.

– Vatten har alltmer blivit en politisk fråga, att förmå regeringar att satsa på vatten och mobilisera människor att ta tag i problemen.

Ett exempel är Orangiprojektet i Pakistan, där offentliga vattenföretag samarbetar med ideella organisationer och små grannskapsföreningar.

Hittills står de privata företagen endast för fem procent av världens dricksvattenförsörjning. Att de nu har en lägre profil beror på att de har stött på en rad problem, allt ifrån oväntade valutaförändringar till att de mött protester. De är även måna om sitt rykte. Framför allt är det inte lönsamt att satsa på länder söder om Sahara. Företagen kräver i så fall gynnsammare villkor, att någon annan tar riskerna och satsar kapital.

Ett av företagen, RWE-Thames Water, har klart deklarerat att privata företag inte kan lösa alla vattenproblem i utvecklingsländerna. I stället förespråkar RWE-Thames Water samarbete med lokala ideella organisationer, om de själva vill.

David Boys sitter numera med i FN:s rådgivande organ för vatten och sanitet. Han säger att eftersom det mesta vattnet sköts offentligt borde det vara självklart att satsa på att väl skötta offentliga vattenföretag ger stöd åt mindre välskötta företag i u-länderna. Det har också skett en förändring inom FN. FN nämner även detta som ett alternativ till privata lösningar.

– Det i sin tur kräver att fackföreningar pressar på sina regeringar att satsa på den här modellen, säger David Boys.

Att få in mer kvinnor där besluten fattas är också en aktuell fråga, som FN satsar på. Trots att vatten i hög grad är kvinnor och flickors ansvar är det fortfarande mest män som sitter på vattenkonferenser världen över och påverkar vattenpolitiken. David Boys kallar dem för ”den manliga vattenmaffian”.