Syftet med hela projektet var att få igång en diskussion mellan arbetstagare och arbetsgivare i Estland om vikten av att ha ordning och reda på arbetsmarknaden. Det har varit lite si och så med det efter det politiska östblockets fall för 15 år sedan. Allt som haft med fackföreningar att göra har setts som något som hörde den gamla ryska tiden till. Facket då sysslade mest med att dela ut kylskåp och fördela platser på semesterhem.

Systemet med kollektivavtal är därför närapå helt okänt i Estland.

— Vi kunde konstatera att det inte finns några kollektivavtal i Estland utan allt styrs av lagar, berättar Peter Frey, internationellt ansvarig på Kommunal Kronoberg. Det är även ganska godtyckligt om arbetsgivaren vill följa lagarna eller inte.

— Ett stort problem är lönediskussionen, minimilönen i Estland är idag 2 692 kronor. Sedan kan arbetsgivaren betala ut ersättning om man till exempel har ett barn som slutar skolan eller tar studenten, någon anhörig avlider, eller om du fyller 50 eller 60 år. Några regler för detta finns inte utan det betalar arbetsgivaren ut om de ”känner för det”, berättar Peter.

Andra viktiga saker som de har tagit upp var ersättning vid frånvaro, semesterplanering samt även arbetsmiljöfrågor. Rotals ordförande tog även upp aidsfrågan och framförde önskemål om utbildning. De anställda på olika vårdinrättningar har dålig kunskap i att vårda aidssjuka. Detta ser man som en viktig facklig fråga.

Det hela slutade med att estniska Rotal fick tre nya avtal med sin motpart i Estland.