I stället sägs de upp, av personliga skäl. Dubbelt så många kommunalare blev uppsagda eller utköpta 2004, jämfört med 2003, visar Kommunalarbetarens enkät till sektionerna (se sidorna 6-8, KA nr 10).

Arbetsgivarna och försäkringskassan bedriver nästan klappjakt på de långtidssjuka, menar en sektionsordförande i Växjö. Och inte ens i en stor kommun som Stockholm lyckas man hitta lämpliga arbetsuppgifter, trots att detta borde vara den enklaste sak i världen. Det finns alltid jobb som behöver göras, så länge som det finns människor som behöver omsorg.

I stället för att få en chans att jobba efter sin förmåga på deltid ska de stängas ute från arbetsmarknaden på heltid. Orsaken är sannolikt ekonomin. Arbetsgivarna får från och med i år ta en större del av kostnaden för sjukdom än tidigare. En uppsagd person däremot kostar inte kommunen något, även om det i grunden är samma offentliga kassa. Samhällsekonomiskt är det falsk matematik, kommunalekonomiskt minskar det kostnaderna. Och för försäkringskassan ser det prydligt ut i bokslutet. Ännu en avförd sjukling att visa upp för arbetslivsministern, som dock får se att hans andra sorgebarn, arbetslösheten får ytterligare plus i sin statistik.

Ett positivt exempel på hur det också kan fungera finns i Lidköping, som vi skriver om på sidorna 20-22 i detta nummer (KA nr 10). Där har aktivitetsteamet för de gamla också blivit en chans för kommunalare som av olika skäl inte längre klarar vårdjobbet. Genom aktivitetsteamet har de fått chans att komma tillbaka i en takt som de orkar med.

Nu måste regeringen omgående se till att kommunerna kan ha kvar de personer som inte orkar arbeta fullt ut. Ett särskilt bidrag till långtidssjukas återanställning måste snabbt införas, innan fler slängs ut. Ett sådant stöd kan ge en stor grupp chans att bidra efter sin förmåga.

Det är bättre att arbeta så mycket man orkar, även om det inte är 100 procent, än att inte arbeta alls. Idag gör arbetsgivaren en rehabiliteringsutredning, konstaterar att lätta arbetsuppgifter antingen inte ”finns”, eller blir för dyrt — och sen är det bara att tuta och köra. Uppsägningen verkställs och ”problemet” är ur världen. Tills nästa sjuka anställda dyker upp och behöver lättare arbetsuppgifter. Kanske är det också så att kvinnorna får sämst chanser och sämre uppgörelser? Kommunal ska undersöka detta.

Både hög och låg misstror i dag våra välfärdssystem. Och värst i kläm hamnar de som varken är riktigt sjuka eller riktigt friska. I de här vattnen fiskar moderaterna och vill väcka känslorna av att alla inte gör rätt för sig. Systemen måste ge folk chans att komma igen, inte stöta ut alla som inte är perfekta.