Svenska män tycker att de är bra pappor, och tillräckligt närvarande i sina barns liv. Svenska mammor har däremot ständiga skuldkänslor för att de inte räcker till för sina barn. Ändå är det mammorna som lägger ner mest tid på barnen.
Ylva Elvin-Nowak skrev om mammorna för några år sedan i boken ”I sällskap med skulden”. I ”Världens bästa pappa?” får papporna berätta. Berättelserna visar på de strukturer i samhället som ständigt förvisar papporna till positionen som ”den andra föräldern”. En position som kan kännas bekväm, men samtidigt frustrerande för de pappor som vill vara mer än så. (Albert Bonniers)
