När jag gick ut gymnasiet var det utan några allvarligare funderingar på framtiden. Något skulle man väl bli, men först jobba och känna sig fri. Bostad fixade man lätt, det fanns gott om små, billiga lägenheter. Väninnorna bodde runt omkring. Alla arbetade, en del ökade på vuxenpoängen med körkort och liten bil. Man tog en restresa till Mallorca och livet lekte. Så var det på det idylliska 70/80-talet, i Malmö där jag växte upp.

Inga högskolor marknadsförde sig med glada broschyrer på hallgolvet, det fanns inte så många yrken och vägar att välja på, men inte heller så många hinder.

Idag är valmöjligheterna oändliga — och prestationskraven enorma. Svenska Dagbladet har i en intressant artikelserie skildrat generationen född på 1980-talet. De har upplevt betygshets, friskolor, statusjakt, konkurrens. Och de mår dåligt. De har tagit så mycket hänsyn till andra att de inte vet vilka de själva är. De pressar sig genom livsvalen, stressar sönder just de år efter gymnasiet då de borde vara generösa mot sig själva, ta det lugnt och tänka fritt. ”Mellan 20 och 30 infaller den optimala tiden för att leva under ett par års relativt stor kravlöshet — som att resa eller ta ett tillfälligt jobb”, säger studentpsykologen Michael Lindén, på Studenthälsan i Uppsala (SvD den 20 april 2005).

Han kallar det tiden mellan två familjer, då man är som mest fri att bestämma över sin tid. Hård press är emot livet självt och motverkar kreativiteten. Bara 25 procent av hur man lyckas i högskolan beror på gymnasiebetygen. Resten är andra färdigheter och drivkrafter. Lägg prestationskraven på hyllan och hitta ditt självständiga jag!