Kyrkogårdsarbetaren Thomas Kjellberg, som vi skrev om i höstas (nummer 19/2004), kämpar fortfarande för att få sina tänder lagade. Månaderna har gått och snart ska han börja sin säsongsanställning hos kyrkogårdsförvaltningen — om han kan.

— Jag mår fruktansvärt dåligt. Jag kan inte äta. Och jag vågar knappt öppna munnen när jag är bland folk. Jag har tre friska tänder kvar i underkäken. Men det värsta är att jag börjar oroa mig för jobbet. I höstas var jag tvungen att sjukskriva mig flera gånger på grund av värken, och ibland måste jag äta så starka värktabletter att jag känner mig lite lullig. Då vill de ju inte ha mig på jobbet, berättar han.

I Karlstads Arbetsmarknads- och socialnämnds riktlinjer och regler för socialbidrag står det att man ska ge bistånd till nödvändig tandvård. Enligt dessa riktlinjer ”anses det skäligt att ha acceptabel tuggförmåga, att ha tänder i frontområdet och att få svårare kariesskador behandlade”. Med tanke på Thomas besvär borde det inte vara svårt för honom att få ekonomiskt bistånd.

Men i första hand handlar det inte om hur dåliga tänder man har, utan om hur socialnämnden bedömer den drabbades ekonomiska status. När Thomas förra året ansökte om ekonomisk hjälp fick han avslag. Han överklagade då till Länsrätten, och fick rätt. Men socialtjänsten i Karlstad ville inte stå för mer än halva kostnaden. Det var då — idag har priset för att få ordning på Thomas tänder ökat.

I april var Thomas hos tandläkaren på Centralsjukhuset i Karlstad, där det gjordes en ny undersökning. Det prisförslag tandläkaren lämnade var på 18 700 kronor. Vilket räcker till grundläggande insatser, som utdragningar och rotfyllningar. Därtill kommer alltså kostnaden för de nya tänder som måste på plats.

— Tandläkaren vill inte påbörja arbetet förrän han vet att det kommer att finnas pengar till hela behandlingen. Men hur ska jag kunna garantera det? Jag har varit i kontakt med socialen och de gav mig en besökstid om två veckor. Då ska de väl börja om med att granska min ekonomi. Om tandläkaren ringer och har en tid nu, kan jag alltså inte ta den.

Thomas Kjellberg är inte ensam om att inte ha råd med tandläkaren, även om hans besvär har hunnit bli extra omfattande. I Kommunals rapport ”Kommunalarna och tandvårdsfrågan” konstaterar utredaren Yeshiwork Wondmeneh att många av förbundets medlemmar skjuter upp besöket hos tandläkaren eller hygienisten i 2 till 5 år, på grund av att man inte anser sig ha råd med nödvändiga behandlingar.

När staten i juli 2002 ökade tandvårdsutgifterna valde man att satsa på gruppen +65. Det finns också ett särskilt högkostnadsskydd för dem som behöver tandvård på grund av vissa kroniska sjukdomar som påverkar tänderna. Men om man som i Thomas Kjellbergs fall blir sjuk på grund av sina dåliga tänder, är det svårt att få hjälp.

Det finns heller inte några riktlinjer till kommunerna från vare sig Socialstyrelsen eller Sveriges Kommuner och Landsting om när de bör ge socialbidrag för tandvård.

— Det är socialtjänstlagen som gäller, och den tolkas av kommunerna själva, säger Agneta Ekman vid Socialstyrelsens hälso- och sjukvårdsavdelning.

Marita Halvarsson är biträdande avdelningschef på avdelningen för integration, försörjning och arbete i Karlstad kommun. Också hon konstaterar att det blir allt vanligare att människor söker ekonomiskt bistånd för tandvårdskostnader.

— Vi gör ju en individuell bedömning. Men har man varje månad kvar mer pengar än normen för existensminimum är det svårt att få bidrag, konstaterar hon.

För en ensamstående vuxen är riksnormen 3 360 kronor. Till detta läggs sedan faktiska kostnader upp till ”skälig nivå” för boende, el, hemförsäkring, arbetsresor och fack-/a-kasseavgift. Tjänar man alltså mer än vad försörjningsstödet (i dagligt tal socialbidraget) är menat att täcka, är man i princip inte berättigad till hjälp. Inte ens om man har en tandläkarutgift på 20 — 30 000 kronor. Då är det tänkt att man ska spara ihop till tandläkarräkningen själv.

— Samtidigt säger socialtjänstlagen att vi ska kunna erbjuda en skälig levnadsnivå. Det låter inte skäligt att gå med tre hela tänder i underkäken, säger Marita Halvarsson. Hon håller med om att det blir ett svårlöst problem för Thomas Kjellberg att under överskådlig tid spara ihop så mycket pengar att tandläkaren är beredd att påbörja behandlingen.

Fakta:

Statens besparingar på tandvård, liksom möjligheten för tandläkarna sedan 1999 att själva prissätta behandlingarna, har inneburit att patienterna har fått bära en allt större del av kostnaderna. 1993 stod patienterna för 39 procent av finansieringen för hela tandvården, 2003 var motsvarande siffra 61 procent. Prisutvecklingen blev högre än förväntat efter avregleringen men har nu slagit av på takten och beräknas bli 3,7 procent 2005, vilket är i nivå med löneutvecklingen för tandvårdspersonalen. Därför blir det troligtvis ingen statlig prisreglering av tandvården, en åtgärd som tidigare diskuterats. Socialdepartementet avvaktar i frågan för att se om de offentliga och privata tandläkarna själva kan hålla nere prisökningarna.

Så säger tandläkaren:

En dålig tandhälsa påverkar individen på många sätt. Tandvärk och trasiga tänder gör att man får svårt att äta och tugga, vilket kan ge magproblem. Obehandlade hål i tänderna kan leda till inflammationer i tandbenet med plågsamma varbölder som följd. Dåliga tänder eller tappade tänder påverkar också utseendet och kan upplevas som mycket traumatiskt. Kopplingen mellan tandlossning, paradontit, och hjärt- och kärlsjukdomar brukar också nämnas, men enligt övertandläkaren vid Karolinska institutet, Anette Oliveby, är det inte helt klarlagt hur den kopplingen ser ut. Vad man däremot vet säkert, är att om man förlorar tänderna så är det oåterkalleligt.

— Tänderna skiljer sig från andra kroppsdelar eftersom de inte läker och inte kan byggas upp igen. Då måste man ta till proteser, och det blir väldigt dyrt.

— Eftersom det är så oåterkalleligt att förlora tänderna, vilket kan bli resultatet om man inte behandlar karies, är det förebyggande arbetet oerhört viktigt — och förhållandevis billigt.