På ett bord på Norrlands universitetssjukhus ligger en blå cykelhjälm. Ena sidan är mer eller mindre bortsliten. Bredvid ligger en lila barnhjälm som är spräckt mitt itu. Fantasin skenar. Vad hade hänt om hjälmen inte tagit smällen? Några millimeter skallben i stället för hårdplast och centimetrar med frigolit?

Hjälmarna tillhör ambulansinformatören och cykelhjälmsmissionären Kenneth Gruffman. Han brukar visa upp dem när han är ute och informerar ungdomar om varför de ska använda cykelhjälm. Ett arbete han har ägnat sig åt sedan 1989. Från årsskiftet gäller en ny hjälmlag för alla under femton år.

Runt bordet sitter flera andra ambulanssjukvårdare, en sjuksköterska och representanter från Vägverket. De är i Umeå för att lägga upp en ambulansturné runt om i Sverige som ska övertyga högstadieelever att använda cykelhjälm. Sammanlagt ska de besöka ett 70-tal orter och i genomsnitt två skolor på varje ställe. Nu har de precis fått höra vad Kenneth Gruffman brukar säga och visa när han möter ungdomar.

Gruppen börjar livligt diskutera hur äckliga bilder man egentligen kan visa utan att det blir alltför skrämmande. Absolut inte döda människor. Olycksplatser är okej, men inte från hemkommunen. Då kan någon känna de drabbade.

Lite tidigare har man gått igenom ett bildspel som Vägverket tagit fram. Vid en bild där det står perceptuella, emotionella, motoriska och kognitiva funktionsstörningar blir det protester.

— Börjar man lulla in sig i såna ord somnar de, konstaterar Steen Wallin.

Vägverket lovar att ändra bilden. Dessutom kommer informatörerna själva att få anpassa bildspelen utifrån sina egna behov.

Erfarenheterna av informationsarbete varierar i gruppen. Några är precis som Kenneth Gruffman veteraner, andra helt nya. Men alla är övertygade om att det gäller att vara rak och inte hyckla med vad som händer vid en skallskada. Att det kan bli svårt att tänka, prata och koncentrera sig. Att du kan bli förlamad. Att du kan tappa känseln eller till och med din personlighet. Det vill säga perceptuella, emotionella, motoriska och kognitiva funktionsstörningar.

— Du ska säga sanningen. Fakta och uppriktighet funkar, säger Steen Wallin.

Kenneth Gruffman tror att det är viktigt att bjuda på sig själv. Att medge att du själv kanske inte hade satt på dig hjälm i tonåren. Men att nu, med facit i hand och med erfarenheten från ambulansarbete, skulle hjälmen ha åkt på. De andra instämmer. Ingen tror på pekpinnar. Du måste få ungdomar att själva vilja använda hjälm. Även om Tomas Johnsson undrar när man började låta unga själva bestämma hur de vill göra i så här allvarliga frågor.

Vägverket vill dra nytta av ambulanspersonalens naturliga auktoritet på området när man i år satsar stort på cykling. Ambulansturnén är en av många aktiviteter. Det blir också bio- och utomhusreklam, tävlingar med mera. Fokus kommer att vara dubbelt — öka intresset för cykling och öka hjälmanvändningen. Så att lagen inte gör att unga slutar cykla.

Lagen är ganska tandlös, polisen kan bara be tonåringen att leda cykeln hem. Personer över 15 år kan däremot bötfällas om de skjutsar hjälmlösa barn. Men lagen kommer inte att vara i fokus när de informerar. I stället gäller det att göra hjälm till något coolt. Och lyfta fram det positiva med cykling.

— Vi måste försöka hitta innegrejen, säger Peder Lindholm.

Han berättar om en snowboardtävling i Hemavan där åkarna körde i silver- och guldhjälmar. Otroligt snyggt. Sedan dess är det fler störtkrukor i backen.

— Kolla cykelbuden, de ser coola ut, säger Anna Nilsson.

Gruppen lyfter också fram hur viktigt det är att få föräldrar och lärare att föregå med gott exempel.

I samband med skolbesöken kommer det också att bli hjälmförsäljning ”på torget” i en del av orterna. Här samarbetar Vägverket med en stor sportbutikskedja för att kunna erbjuda bra hjälmar till bra priser. Ambulanspersonalen får utvärdera olika tänkbara modeller. Det dras i remmar, testas, diskuteras.

Hjälmar med mindre bra remsystem ratas. Kenneth Gruffman är noga med att remmarna ska vara fästa både fram och bak. Annars är det svårt att ställa in dem rätt. Hans erfarenhet är att åtta av tio hjälmar sitter fel och att remsystemen ofta är dåligt utformade. Att kunna ställa in hjälmen i nacken är ett av de viktigaste framstegen på senare år, tycker Peder Lindholm.

Gruppen enas om en hjälm som de tycker är bra. Kenneth Gruffman hade helst sett att den skulle haft ett spänne i stället för en gummiring för att hindra att hakbandets inställning ändras. Vägverket får i uppgift att ordna fram fler modeller: en barnvariant (en med grönt spänne för barn upp till 7 år och en utan), en allmän ”pensionärshjälm” och en inlineshjälm. Alla remmar ska vara fästa både fram och bak och det ska finnas justeringsmöjlighet i nacken. Så att ambulanspersonalen kan stå för hjälmarna de hjälper till att prova in.

Ambulansturnén drog i gång i mars och fortsätter fram till sommaren. Och om Vägverket får som de vill kommer hjälmlagen att gälla oss alla 2007.