— Gwen! Gwen! Skynda dig — du måste hinna packa ner barnens saker också! Gwen — du kan inte äta nu — vi har bråttom. Gwen! Var är du?? Kom hit!

Gwen suckar ute i trädgården. Hon säger med låg röst;

— Carolina, du ser hur hon är. Hon har inte packat en sak, nu är hon alldeles hysterisk och har lämnat precis allt åt mig. Jag tror inte att hon ens kan packa en resväska.

Gwen hastar tillbaka. Hon är mrs Pretorius städerska och kommer tre dagar i veckan, mellan 08.00 och 16.00 och sköter om det gyllengula huset.
Hon tjänar 80 rand om dagen. Det är ungefär 96 kronor. En liter mjölk kostar 7,20.

— Jag kämpar för att få en löneförhöjning, berättar Gwen, jag har jobbat för henne i tio år nu, men hon vägrar höja lönen. I stället vill hon att jag ska jobba mer för samma pengar.

I Sydafrika är människor en överflödsvara. Den välbeställda minoriteten pysslas om av en uppsjö lågavlönade arbetare.

I livsmedelsaffären, på bensinstationen, överallt är du omgiven av hjälpande händer. Någon packar din mat, en annan bär ut den. En tredje tankar och en fjärde putsar vindrutan.

Då du ska registrera nya bilen, eller fixa visum till utlandssemestern slipper du själv stå i de ändlösa köerna. För en 50-lapp köar någon annan under en dag och ordnar de rätta stämplarna.

Uppfinningsrikedomen då det gäller att finna sysselsättning tycks oändlig.

Varför köpa en tvättmaskin för flera tusen när en människa är både billigare och bättre? Och dessutom lättare att byta ut när hon går sönder.

Efter apartheids fall 1994 inrättade sig Sydafrika villigt efter Världsbankens och Internationella Valutafondens doktriner. Omvärlden har applåderat landets skuldsaneringsarbete och dess ekonomiska privatiseringsreformer.

Samtidigt har den officiella arbetslösheten ökat kraftigt. Från 16 procent 1995 till 31,5 procent år 2002. Antal hushåll som varje månad måste klara sig på mindre än 670 rand (800 kronor) steg under samma tid från 20 till 28 procent.

Fattigdomen har ökat. I dag får den fattigaste halvan av befolkningen hålla till godo med mindre än en tiondel av de totala inkomsterna.

Elva år efter den politiska friheten väntar fortfarande 80 procent av befolkningen på sin ekonomiska frihet.

Varje välbeställd person i Sydafrika blir samtidigt ompysslad av minst tio olika personer varje dag.

Så trots att mrs Pretorius är hemmafru och trots att hon bara har Gwen tre dagar i veckan, är det kanske inte så konstigt att hon inte längre kan packa sin egen väska.

Fakta: Statistics South Africa, Cosatu.

Carolina Jemsby är frilansjournalist i Johannesburg,
i Sydafrika.