I Östergötland har arbetet med vårdprioriteringar pågått sedan 2003.

Maj Karlsson, ordförande i sektion 11 i Motala, tycker att diskussionen har gått fort och till stor del skett centralt från landstinget.

— Jag tycket att man har tittat för snävt på prioriteringar. Vi har inte kunnat lyfta fram våra erfarenheter utifrån ett omvårdnadsperspektiv. Detta har helt försvunnit.

Problemet ligger i att politikerna misslyckats med att förklara för personalen varför man gör dessa prioriteringar, menar Maj Karlsson.

Som svar på den kritik och debatt som följt har socialdemokraterna, LO och Kommunal i Östergötland startat ett rådslag om framtidens sjukvård.

Genom studiecirklar och torgmöten vill man få igång en medborgardialog. Lars ”Laban” Bengtsson, ombudsman för socialdemokraterna i Östergötland:

— Det har varit en extra intensiv diskussion i Östergötland. Vi skulle haft en mer självkritisk ingång i det här. Därför vill vi nu föra den här dialogen.
Vi vänder oss inte bara till socialdemokrater, för oss är det här ett stöd för att diskutera framtidens sjukvård.

Arbetet med prioriteringar pågår nu i flera landsting. För att ta reda på hur medlemmarna uppfattar arbetet med prioriteringar, har Kommunal och Vårdförbundet i ett projekt undersökt hur Halmstad och Lycksele kommun hanterat frågan om prioriteringar. Projektet har ytterligare förstärkt bilden av informationsbrist och otydligt ledarskap.

Annelie Hellander, vårdstrateg på Kommunal, har deltagit i projektet.

— De flesta har aldrig fått någon information. Jag har träffat på någon enstaka som har fått information från sin arbetsledare om att riksdagsbeslutet är fattat. Eftersom varken chefer, politiker eller ledare vill stå för att man prioriterar så blir våra medlemmar ifrågasatta, säger Annelie Hellander.

Tanken med riksdagsbeslutet, som ligger till grund för prioriteringar, är att man skall flytta resurser dit behoven är störst. Meningen är att svaga grupper skall ha stöd av beslutet. De med störst behov skall gå före de med mindre behov. Men riktigt så ser det inte ut idag menar Annelie Hellander:

— Våra medlemmar upplever att de tvingas att ge mer till anhöriga och brukare som ifrågasätter mycket. De är medvetna om att de gör det och de mår väldigt dåligt av det.

Hittills har arbetet med prioriteringar riktat in sig på medicinska åkommor, något som Annelie Hellander är mycket kritisk till.

–När man har satt igång arbetet med prioriteringar i till exempel Östergötland eller i Västra Götaland då bjuder man in läkarna till diskussioner och så börjar man rangordna hjärtpatienter och urologpatienter. Men jättegrupperna med dementa och psykiskt sjuka i våra äldreboenden, deras behov finns det inga diskussioner om. Omvårdnadsarbete ägnar man inget intresse åt när man skall prioritera. Våra medlemmar är överhuvudtaget inte med i samtalet.

Prioriteringar i vården

– Bakgrunden till riktlinjer för prioriteringar inom vården bottnar i ett riksdagsbeslut från 1997.

– Enligt riksdagsbeslutet bör prioriteringar baseras på en etisk plattform och bestå av tre grundläggande principer:
människovärdesprincipen, behovs-solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen.

– Principerna är rangordnade så att människovärdesprincipen går före behovsprincipen o.s.v. Det är alltså inte tänkt att prioriteringar först och främst ska grundas utifrån besparingar utan att vården skall riktas dit behoven är störst.

Läs mer om prioriteringar i vården:

Socialstyrelsen – www.socialstyrelsen.se

Direktlänk – www.sos.se/fulltext/0077-049/0077-049.htm

SOU 1995:5 – www.regeringen.se/sb/d/108/a/25124

Prioriteringscentrum – http://e.lio.se/prioriteringscentrum/