Gudrun är som bekant nykter alkoholist efter en kamp, som hela landet följde i tidningar och på TV under åren 1996-97. Hon har inte druckit ett glas efter det återfall hon tog sedan hon lämnat behandlingshemmet Nämndemansgården i Skåne.

— Under åren har jag sedan fått stöd av min självhjälpsgrupp inom AA, Anonyma Alkoholister. Jag ser mig som allergisk mot alkohol. Om jag någonsin skulle dricka ett glas igen skulle det kännas som om jag förrådde mig själv… Jag har inget emot att andra dricker. Men jag är så nöjd med att inte själv göra det och saknar det aldrig. Detta är något jag gjort för min skull.

I sin bok ”Gudrun Schyman. Människa kvinna mamma älskarinna partiledare” (Fischer & co) berättar hon varför hon blev alkoholist. Hon har en ärftlig belastning eftersom både hennes farfar och pappa drack. Sedan levde hon i stress och utsatthet som ensam mamma, med kärlekstrassel och med tiden ett krävande arbete som vänsterpartiets ledare.

Gudrun drack allt oftare för att kunna koppla av. Det krävdes mer och mer alkohol för att hon skulle lyckas. Och till sist blev alkoholen det problem, som överskuggade allt annat. För henne, för barnen och för partiet.

Hon menar att visst kan somliga beroende lyckas skära ned sin konsumtion.

— Men det kan inte jag och andra, som inte heller tål alkohol. Tar vi ett glas vet vi inte vad som sedan händer. Det handlar inte om antalet centilitrar eller flaskor. Var och en har sin egen personliga historia med alkoholen och bör bedömas utifrån den. Vad det handlar om är hur mycket man tillåter drogen att styra ens liv!

Sedan hon lämnade vänsterpartiet i höstas sitter Gudrun nu i riksdagen som ”vilde”. Där arbetar hon med den feministiska rörelsen för att finna former för att stärka kvinnors rättigheter.

Alkohol är definitivt också politik, anser hon. Det är mycket svårare att ta makten över sitt eget liv om man är onykter. Ju mer man dricker, desto mindre benägen blir man att ändra på det bestående. Precis som på 1800-talet. Då föddes ju nykterhetsrörelsen som en motvikt till arbetsgivarna, som tjänade på att arbetarna söp sig fulla i stället för att kämpa för högre löner.

— Nu har produktutvecklarna uppfunnit alkoläsk och godisshots, som direkt och medvetet vänder sig till unga tjejer som inte är lika förtjusta i starköl som killarna. Och på vinsidan har man sålt in bag-in-boxen! Den rymmer tre liter vin och är anpassad så att man ska kunna dricka varje dag utan att det märks. Den är som hand i handske för stressade kvinnor.

— Hur många tar sig inte ett glas ur lådan samtidigt som de lagar middag på kvällen? Sedan blir det lite till maten och sedan kanske ännu lite till… Och visst funkar det, alkohol tröstar och får en att koppla av och må bra. Men det behövs ju mer och mer för att man ska uppnå den där trevliga effekten.

Gudrun tycker att vi borde prata mer om vilken roll alkoholen spelar för unga tjejer, som håller på att skapa sig en egen identitet:

— Dricker de för att trycka ned sin egen tveksamhet inför den sexuella debuten och för att orka med sin egen blivande könsroll? Jag tror många tjejer dricker för att parera stressen de känner inför att göra våld på sig själva. Sedan är de inne i ett mönster. För den äldre kvinnan kan drickandet hindra henne från att försöka förändra en pressande situation hemma eller på jobbet. I stället blir hon kvar i det gamla.

Vad bör då en kvinna göra, om hon känner att hon börjar förlora kontrollen?

— Den som dricker för mycket vet om det och man har väldigt starka försvar för sitt drickande. Ändå ska hon fråga sig: ”Hur mycket betyder alkoholen för mig? Hur mycket och hur ofta tänker jag på den? Måste jag ha x antal flaskor hemma för att känna mig trygg?” Kort sagt, är det alkoholen som styr mig eller är det tvärtom?

— Ens närmaste kan också ta upp problemet. Men det är viktigt att inte dramatisera och moralisera. Har man ungdomar hemma är det ännu viktigare att prata om de här sakerna. Kvinnan bör försöka komma fram till vilken grund hon står på och vad hon vill och kan göra åt problemet.

För Gudrun blev AA, Anonyma Alkoholister, en stor tillgång. Där är människor ur alla samhällsgrupper med, för alkoholism är en demokratisk sjukdom och kan drabba vem som helst:

— Där sitter man avskalad alla sina roller och manér och talar fritt ur hjärtat. Det är stärkande att få berätta om sina tankar och få höra andras livskunskap!

Men hon vet inte om hon ska skratta eller gråta inför det inflöde av alkohol som blev följden av att Sverige gick med i EU.

— Problemet är ju att för många dricker för mycket, så jag förstår inte hur man kan prata om sänkt alkoholskatt. Vi borde tvärtom diskutera hur vi ska få ned införselkvoterna på alkohol från utlandet. Det finns en flathet här. Svenska politiker sa att vi blivit lovade att få utforma vår egen alkoholpolitik. Sedan lade de sig platt inför EU.

Men Gudrun är medveten om att det inte finns något tryck från allmänna opinionen i de här frågorna:

— Just därför behöver vi diskutera vilken funktion alkoholen har i samhället och att det handlar mycket om makt. Våldet mot kvinnor och barn är förknippat med alkohol och det finns starka ekonomiska intressen bakom det ökande utbudet. Att vi nu får höra att det är vårt eget ansvar hur mycket vi dricker är således helt i samklang med utvecklingen i övrigt. Vi får skylla oss själva. Men det synsättet är jag starkt emot och hoppas att vi både kan prata om alkoholen och att de som behöver det får bra behandling.