David Funi Stefansson är fem dagar gammal och pappa Stefan Halldorsson verkar hög av faderskapslycka. Vi har knappt hunnit slå oss ner vid köksbordet innan han slänger upp en filt på bordsskivan och börjar byta en bajsfylld blöja.

– Jag är 46 år gammal och arbetar som brandman i 12-timmars skift — då känns det otroligt bra att få stanna hemma i sex månader när vi har fått det här fantastiska barnet. När jag fick mina två tidigare barn var jag inte hemma, jag jobbade jämt och det är jag ledsen över idag, säger Stefan Halldorsson.

David Funis mamma heter Hjordis Andresdottir. Tillsammans med Hjordis två barn från ett tidigare förhållande bor de i ett litet samhälle strax utanför Reykjavik.

Som så många andra på Island arbetar de inte bara med sina ordinarie jobb som brandman respektive på Jägarförbundet, tillsammans driver de också en mataffär som ligger i nedervåningen på huset där de bor.

Att de har affären gör det enklare för Stefan att vara hemma medan Hjordis fortfarande ammar. Även om hon jobbar finns hon endast en trappa ner och Stefan kan lätt byta av henne när David Funi behöver mat.

Båda är övertygade om att lagen om föräldraledighet både har förändrat inställningen kring faderskapet och gjort barnfamiljerna mer jämställda.

– Alla familjer jag känner där papporna har varit hemma har fått det mer jämställt i hemmet efter det. Lagen har definitivt förändrat vårt sätt att vara och tänka. Ingen man skulle ha tagit ledigt för några år sedan, det hade varit otänkbart. Deras roll var att dra hem pengarna, säger Hjordis Andresdottir.

Samtidigt säger hon att det är kvinnorna som i de allra flesta familjer tar de maximala sex månaderna, om de inte är hemma ännu längre utan ersättning. Samt att det är just mammorna som går ner till deltid när de börjar jobba igen.

Stefan tror att det till viss del är en generationsfråga. Att han som medelålders man har lättare att vara hemma med barn utan att förlora prestige. Många av de yngre fäderna på brandstationen tar ut en månad här och en där.

– De förstår inte riktigt att de här stunderna aldrig kommer tillbaka. De måste tjäna pengar och tar extra jobb för att köpa hus och köpa annat. Island är väldigt materialistiskt och alla eftersträvar en hög standard, och då låter man det ta timmar från familjen, säger Stefan.

Innan vi skiljs åt vill han visa några bilder. Han är snabbt framme med digitalkameran som kopplas in till teven där en kavalkad av bilder på det lilla krypet uppenbarar sig; David Funi precis nyförlöst, tre timmar gammal, fem timmar gammal, första läkarundersökningen, första amningen, precis hemkommen, i famnen på syskonen, sovandes tillsammans med pappa…