Kära på nätet
Kan man lära känna en person via datorn och sedan
flytta ihop? Jodå. Mellan undersköterskan Birgitta och
transportarbetaren Bosse uppstod det känslor via skärmen.
Efter ett par års chattande flyttade hon trettio mil
till honom i Skåne.
Birgitta Nordström står i dörren till radhuset utanför Ängelholm. Hon lotsar mig och fotografen fram till rätt port i de prydliga svenska radhusen.
— Välkomna in! Stig på, bara! Kaffet är strax klart.
I snart fyra år har hon bott här med sin nya man Bosse Hansson. När hon flyttade hit från Västgötska Grästorp fick hon nytt jobb som undersköterska i äldreomsorgen direkt. Nu har hon också blivit fackligt ombud för Kommunal.
Birgitta hade varit skild i ungefär ett år när hon fick tag i Bosse via en chattsida på nätet. Hon har fyra barn. Och Bosse ett. Att träffa någon okänd person via internet betraktades allmänt bara för några år sedan med en viss skepsis.
Bosse Hansson bodde då på annan plats utanför Ängelholm och var också skild. Han kör ut möbler åt ett möbelföretag.
Han hade redan då en viss vana vid att chatta med okända människor via internet. Han tyckte det var kul och han gör det fortfarande, men inte för att söka en ny kvinna, det har han ju redan hittat.
— Jag gör det för att det är roligt att prata med folk i andra delar av landet, säger han.
Birgitta visste inget om nätchattande och inte visste hon hur hon skulle bära sig åt för att lära känna en ny man.
— Min 21-årige son föreslog att jag skulle gå ut och chatta på Aftonbladets chatsida för vuxna, berättar Birgitta. Jag fick lite instruktioner.
— Dem jag pratade med först var män som vräkte ur sig hemska saker till mig. Jag hade hört att det var mycket tokskallar som var där och det jag fick höra bekräftade mina farhågor.
— Sedan dök Bosse upp på chatten och vi fick bra kontakt. Han verkade normal. Vi upptäckte att vi hade gemensamma saker om våra barn att prata om och det gav en viss samhörighet.
— Jag märkte på en gång att han hade lätt för att uttrycka sig. Det är ju tvunget om man ska få kontakt med andra på en chatt.
Och så hade han motorcykel, det var ett av mina krav på en ny man, säger Birgitta skrattande. Det var onekligen ett nytt sätt att träffas.
Visserligen har Birgitta ännu inte mc-körkort men hon tänker ta. Varsin Honda-mc står i garaget och väntar.
— Jag fick blodad tand när jag fick åka med bakpå en gång, jag var 16 år då. Jag träffade min förra man redan när jag var 15 år. Så gifte vi oss och fick barn, men ingen motorcykel. När jag skilde mig sa jag till mig själv, att om jag nu skaffar mig en ny man, då ska han banne mig tycka om att köra mc!
I skånska Bosse hittade hon en livskamrat och en mc-entusiast. Det märks att de trivs där vid köksbordet hemma i Ängelholm. De utbyter kärleksfulla blickar och skratt.
Nu har ni varit sambor i snart fyra år. Vad är det som är bra med Bosse?
— Han är snäll och kärleksfull och så gillar han att shoppa, det är bra, karlar brukar inte gilla sånt, säger Birgitta och skrattar igen.
Vad är det som är bra med Birgitta då? Bosse ler, tvekar en stund innan han säger:
— Hon är så lätt att leva med, lätt att komma överens, jau hon är brau!, säger han på sin skånska.
Vad är det som är bra med att träffa en ny partner via internet?
— Att man måste kunna uttrycka sig. Man lär känna personen snabbare än på traditionellt sätt, säger de båda.
— Och Bosse kan onekligen prata, säger Birgitta leende.
Och så drar de på sig skinnpajarna och hjälmarna. För nu ska de ut och åka hoj.