Kristin Berg, Petra Ramstedt och Margret Carlund är tre av 150 arbetsplatsombud i sektionen för vård och omsorgspersonal. De tycker att kontakten med arbetsgivaren och stödet från arbetskamraterna fungerar bra.

Ingen av dem har fått gliringar eller beska kommentarer från arbetsgivaren eller arbetskamraterna för att de är borta på möten eller agerar som facklig företrädare.

— Intresset från arbetskamraterna är ofta väldigt ljumt. Engagemanget ökar när det är frågor som direkt berör dem, som löner och arbetsmiljö, säger Margret.

Kristins chef, rektor Ylva Engvall, ser inga problem med att Kristin jobbar fackligt.
— Fördelen med sektionens kontrakt är att det blir tydligt för alla parter vad uppdraget innebär, säger hon.

Petra som är privat anställd håller med.
— Det blir svårare att ifrågasätta att jag måste vara borta från mitt arbete för fackliga uppdrag, säger hon.

Ordföranden i sektionen är Estelle Hwatz. Hon var med och skrev Kommunals handlingsprogram Salut, om psykosocialt stöd till fackligt förtroendevalda.

Estelle tycker att mycket av det som programmet föreslår redan är genomfört i Mölndal. Hon känner inte till någon facklig förtroendevald i sektionen som har råkat illa ut på grund av sitt fackliga uppdrag.

— Vi har överlag bra arbetsgivare, både kommunala och privata.

De som kan tänka sig att bli arbetsplatsombud får en halv dags introduktion av sektionen om vad uppdraget går ut på. Sedan får de en ångervecka för att fundera över om uppdraget passar dem.

När ångerveckan löpt ut får arbetsgivaren och en representant för arbetskamraterna skriva på kontraktet:

”Arbetskamrater och chef är införstådda med att uppdraget kommer att skötas på arbetstid enligt Arbetsmiljölagen, Förtroendemannalagen och Samverkan Mölndal”.

Kontraktet ska sättas upp som en ständig påminnelse på arbetsplatsens anslagstavla. Det ska fungera som ett stöd om något ombud känner press för att denne är borta mycket från arbetet.

Enligt samverkansavtalet meddelar sektionen vilka fem dagar under året som samtliga ombud kallas till en träff. Vid dessa tillfällen ska ombudet normalt ha rätt till vikarie på sin arbetsplats.

— Men det händer då och då att ombud ringer och säger att de inte kan komma till träffen därför att de inte får tag i en vikarie, berättar Estelle.

Att vara arbetsplatsombud/skyddsombud är ett lönekritierium. Ombuden får ett extra påslag med 300 kronor i månaden.

Handledare, gruppledare, yrkesrelaterad yrkesutbildning är andra kritierier.

— Barnomsorgs- och skolförvaltningarna vill avskaffa dessa kriterier. En medlemsenkät visar att 86 procent av våra kommunalare vill ha kvar dem. Vi tycker att det framför allt är viktigt att behålla dessa kriterier för våra fackliga ombud, säger Estelle inför kommande löneförhandlingar.

Vid sektionens träffar med arbetsplatsombuden kan även cheferna bjudas in. Senast hade de en halvdag tillsammans vid ett seminarium om hur samverkan på arbetsplatsen kan bli bättre.

Sektionsstyrelsen äter ibland gemensam frukost med förvaltningschefer i kommunen för att bättra på relationerna mellan fack och arbetsgivare.

— Vi har bra samarbete med de privata arbetsgivarna också. Men några av dem kanske inte har tagit till sig att facket kan vara en resurs. En privat arbetsgivare har vägrat att skriva på vårt kontrakt, säger Estelle.

Hon tror att sektionens stöd till arbetsplatsombuden har fått fler intresserade av att arbeta fackligt.

Det är Ellen Hansson som håller i introduktionen av nya arbetsplatsombud.

— Senaste åren är det fler yngre, 20-25 år gamla, som ställer upp. De är ofta väldigt taggade och mycket motiverade att arbeta fackligt. Allt fler killar ställer upp, berättar hon.

Estelle betonar att det fackliga arbetet inte får känns som en plikt. Det är viktigt att våga ha roligt också.

— Det försöker vi ha på våra sektionsmöten och de blir därför väldigt kreativa
ibland. Idéerna bara flödar, berättar hon.
Varje år ordnar sektionen fem utbildningsdagar för vanliga medlemmar, ”KUL-Kommunals utbildning lokalt”. De är så populära att utbildningarna snabbt blir fulltecknade. Medlemmar står på kö för att få vara med. För en del är detta första steget till att bli arbetsplatsombud.

Kristin tror att intresset för det fackliga beror på att sektionen anstränger sig för att synas och märkas.

— Det känns tryggt för mig som arbetsplatsombud. Jag litar på stödet från min sektion, säger hon.