Cheferna har haft en bättre löneutveckling. Jag tror att det är ett starkt önskemål från många av kommunens medarbetare att man vill ha bra chefer. Det är en bristvara.

Trots att det förra kommunalrådet i Västerås, Åke Hillman, i stort sett lämnat kommunpolitiken är han fortfarande ordförande i förhandlingsdelegationen på arbetsgivarsidan. Förhandlingarna mellan Kommunal och arbetsgivarna om ett nytt avtal för omkring 400 000 kommun- och landstingsanställda är i sin linda och Åke Hillman har ännu inte varit så inblandad. Men det blir han så småningom när diskussionerna börjar bränna till.

Håller du med kommunministern Sven-Erik Österberg (Kommunalarbetaren nummer 1/2005) om att kommunerna kan välja om man vill höja lönerna för kommunalarna?

— Det säger alltid statsmakterna. När pengarna för LSS tar slut så är det bara att omprioritera. För att vi ska orka med rättighetslagsstiftningar och alla krav från myndigheter och staten så är det bara att omprioritera. Statsmakterna gör det ganska lätt för sig.

Nu har det satsats mest på chefslönerna.

— Det tror jag att det har gjort, men jag tror att det är samma inom till exempel Kommunal på förbundskontoret i Stockholm.

Menar du att det är så i hela samhället?

— Jag tror att man kan säga så.

Hur kommer det sig att chefer gynnas framför folk på golvet i kommunerna?

— Man försöker väl göra så bra prioritering man kan med de pengar man har. Man försöker göra det bästa möjliga för medborgarna och klara den service man har. Det är ändå medborgarna som är uppdragsgivaren.

Vad tror du medborgarna har för uppfattning om fördelningen?

— Det får man ju svar på i valet.

Men ditt parti socialdemokraterna har ju profilerat sig som ett parti som ska jämna ut inkomstskillnaderna mellan olika grupper. Det är väl därför ni har ett politiskt stöd.

— Jo, men det sker inte bara när det gäller löner. Utan det sker med olika socialförsäkringar och stöd som finns i samhället. Idén är ju ett solidariskt samhälle.

Vi backar bandet och går tillbaka drygt ett och ett halvt år i tiden. Kommunal och Kommun- och landstingsförbunden hade skrivit på ett avtal efter en konfliktfylld vår med en stor strejk som huvudnummer.

Kan man säga att arbetsgivaren vann den matchen?

— Jag vet inte riktigt om man kan uttrycka sig i sådana termer. Vi fick en uppgörelse på ungefär de nivåer som vi hade föreslagit från början. Sen vart det en omändring med en kvinnosatsning som Kommunal ju inte ville ha från början. (Prioriteringen av vård- och omsorgsyrkena.)

Kommer ni att fortsätta prioritera en sådan satsning?

— Nej, vi vill inte ha den typen av konstruktioner i det här avtalet som vi ska göra nu.

Du sade då att du tyckte det var bra med en kvinnosatsning, varför är det inte bra nu längre?

–Vi vill att man lokalt ute i landstingen och kommunerna ska kunna hantera de här frågorna, utifrån lokala förhållanden.

Kommunal är nöjda med att det blev en skrivning om att löneutrymmet är ett lägstutrymme. Har det haft någon betydelse i praktiken?

— Det tror jag att det har. De senaste åren har gett Kommunal betydligt större lokalt utrymme. Man har fått lokal löneglidning.

I din egen kommun Västerås så har man fått det som det centrala avtalet gav. Hur kommer det sig?

— Det vet inte jag. Det är väl så att pengarna är slut.

Speciellt i Västerås?

— Staten drog ju in en massa statsbidrag och det blev kalabalik. Det är klart att då har de dragit i handbromsen.

Tycker du att Kommunals medlemmar har bra löner?

— Jag tror att det finns många grupper i vårt samhälle som tycker att just de själva borde ha bättre löner.

Vad tycker du?

— Jag tror att kommunalarna tycker att de också borde ha bättre löner.

Vad tycker du?

— Det finns många andra grupper som också tycker det.

Du hänvisar till andra grupper. Frågan gällde vad du tycker.

— Det finns många andra grupper som tycker att de är underbetalda, där det också finns missnöje med underbemanning.

Går det att leva på en lön runt 15 000-16 000 kronor?

— Det beror på vad man har för omkostnader, vad man har för hyra och bostadsbidrag och antal barn och så vidare. Det är ingen hög lön i Sverige, det är det inte.

Kommunal kräver en lägstlön på 15 000 kronor i årets avtalsförhandlingar. Är det rimligt att man har lägstlöner i kommuner och landsting?

— Vi har ju det redan.

Är det bra att lägstlönen finns i avtalet?

— Jag tycker inte att det är något fel, om facket vill ha det.

Kan man leva på en lön på 15 000 kronor om man jobbar deltid, säg 80 procent? Är det rimligt?

— Det är en individuell sak. Vad man har för personliga levnadsomkostnader. Jag tycker inte att 15 000 kronor är särskilt högt eller välavlönat.

Så en lägstlön på 15 000 kronor som Kommunal kräver, är ett högst rimligt krav?

— Nej, det är något annat. Jag förhandlar inte med Kommunalarbetaren, jag har att ta ställning till de yrkanden som finns. Och de kommer vi att diskutera med kommunalarbetarnas företrädare.

Före sin tid i kommunpolitiken var Åke Hillman bland annat själv facklig företrädare på Metallklubben vid Asea i Västerås.

Tänker du på något annat sätt nu när du sitter på andra sidan förhandlingsbordet?

— Jag försöker nog se mer till helheten nu, att det ska gå ihop.

Har dina värderingar förändrats?

— När det gäller löneklyftorna så tycker jag inte att vi har stora löneskillnader i kommunerna. De som sticker ut är i så fall cheferna. Det är inte så mycket som skiljer mellan vårdbiträden och ”syrror” och lärare.

Så du är nöjd med lönerelationerna i kommunerna mellan olika grupper?

— Nej, jag tycker att vi har för liten lönespridning, särskilt när det gäller inom lärarkollektivet.

Vill du ha en ökad lönespridning även inom Kommunals grupper?

— Ja, det tror jag kan vara bra. Men vi vill göra det tillsammans med de fackliga organisationerna. Man kan inte göra det ensam som arbetsgivare. Det måste vara i ett samtal och en diskussion med de lokala fackföreningarna.