I en romantisk komedi gör det inget att man från början förstår hur historien kommer att sluta. Vetskapen att det till slut blir ett kärlekspar av huvudrollsinnehavarna hör till genren. De bästa av dem har rapp dialog och puttrig story vilket gör dem till verkliga feel-goodfilmer. ”Vinnare och förlorare” vill vara just sådan. En ensamstående pappa som älskar sin dotter, men är en värdelös far eftersom han lägger all tid på att vara travkusk. En mobbad och ensam dotter som blir vän med en lika ensam och snäll singelkvinna. Ska dottern och kvinnan kunna få mannen att inse vad som är viktigt i livet? När både rapphet och puttrighet saknas blir känslan bara en suck med den storyn.

Betyg: (av fem K)