Larmet går om att det kommer att bli brist på arbetskraft, eftersom vi blir allt färre i arbetsför ålder i Sverige.

Det är en myt, om vi får tro på fakta från landets viktigaste prognosmakare, Statistiska centralbyrån. På 30 år kommer vi tvärtom att bli över en kvarts miljon fler i arbetsför ålder.

Framförallt är det i äldreomsorgen det talas om framtida arbetskraftsbrist. Men fakta är att endast 1 av 18 i befolkningen 25-62 år är anställd inom äldre- och handikappomsorgen (inklusive månadsavlönade vikarier).

En inte vågad slutsats blir därmed: Tillgången på tillräcklig och kompetent omsorgspersonal i framtiden beror i grund och botten på hur attraktiva dessa jobb blir. Det handlar om lön, arbetsmiljö, arbetstillfredsställelse, status med mera. Det vill säga, samma sak som idag.

Påståendet att vi skulle bli färre som kan jobba vidarebefordras titt som tätt i massmedia och rapporter. Även i Sveriges lagstiftande församling, riksdagen, sprids myten.

Exempelvis i kristdemokraternas senaste årens budgetmotioner undertecknade av partiordförande Göran Hägglund:

”Det är inte bara andelen av befolkningen i arbetsför ålder som kommer att minska, utan också det absoluta antalet i arbetsför ålder.”

Vi frågade honom varför.

Hans medarbetare Daniel Liljeberg svarade:

— Det har helt enkelt blivit fel, vi kan inte stå för den formuleringen. Vi kan inte förklara varför den letat sig in.

Kan den bygga på en gammal SCB-prognos från 2000?

— Vi har väl läst SCB från den tiden och inte tagit bort formuleringen, svarar Liljeberg. Men det är inget som påverkar vår ekonomiska politik.

Mytbildningen bygger alltså på föråldrade prognoser. Och den befolkningsutveckling som ser ödesbestämt ut handlar i grund och botten om resultat av politiska beslut: ekonomisk politik, invandringspolitik, familjepolitik med mera.

SCB spådde för fyra år sedan en minskning. Men med nya antaganden om kvinnors barnafödande och invandringen förändrades bilden.

Under 1990-talet hade befolkningstillväxten bromsats upp eftersom barnafödandet och invandringen (netto) hade minskat. Prognosmakarna på SCB tyckte sig därmed se en ny trend och spådde därefter.

— Tidsandan som råder när en prognos framställs färgar ofta antagandena, trots att prognosmakarna försöker frigöra sig från den, förklarar SCB självkritiskt i senaste rapporten.

Arbetslöshetskrisen och den sociala nedrustningen hade skapat en osäkrare livssituation för många unga i ålder att föda första barnet. Kvinnor tenderade också att föda första barnet senare i livet. Resultatet blev kraftigt minskade barnkullar.

Invandringen minskade samtidigt under några år medan utvandringen ökade.

Men under senare år, då både barnafödandet och invandringsöverskottet återhämtade sig, fick prognosmakarna ompröva sin syn på framtiden.

Antagandet om den framtida invandringen är dock ”genuint osäker”, skriver de. Och hur många barn som föds beror i hög grad på arbetsmarknadspolitiken och familjepolitiken. Om politiken gör det möjligt att kombinera barn och förvärvsarbete.

Kommunförbundetsoch Landstingsförbundets ordförande, Ilmar Reepalu och Lars Isaksson, hävdade så sent som i somras i debattartikeln ”Slopa maxtaxor och högkostnadsskydd”:

”När 40-talisterna börjar göra anspråk på vård och omsorg och de yrkesaktiva minskar i antal blir utmaningarna för landsting och kommuner ännu större. Den prövningen ligger 10-15 år framåt i tiden…”

— Formuleringar i en debattartikel blir med nödvändighet förenklade, säger ekonom Stefan Ackerby som svarar på de båda ordförandenas vägnar.

Han backar från påstående om minskning till lägre tillväxt.

— Det viktiga är att tillväxten i åldersgruppen 20-64 år beräknas bli avsevärt lägre än vi haft under de senaste två decennierna.

Enligt honom medför det en minskad möjlighet för tillväxt i kommuner och landsting, vid ett given skatteuttag. Samtidigt som antalet yngre och äldre, som får mycket kommunal service, ökar snabbare än tidigare.

— Sedan kan naturligtvis mycket bli annorlunda, tillägger han. Om antalet yrkesverksamma ökar eller minskar beror också på hur väl arbetsmarknaden fungerar, på sjukfrånvaron med mera.

Vi kommer alltså att bli många fler som kan jobba, säger dagens SCB-prognos. Men det är inte därmed självklart att de kommer att ha jobb — vara yrkesverksamma? För sedan ett årtionde lever vi i ett samhälle där en stor del av befolkningen i arbetsför ålder inte arbetar.