MYT 1: ”Det behövs en halv miljon nya vårdjobb”

I oktober 2003 fick regeringen en mycket tung rapport. Ämne: framtiden för äldre- och handikappomsorgen. Undertecknarna: en lång rad myndigheter: Socialstyrelsen, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetsmiljöverket, Högskoleverket, Skolverket, Riksförsäkringsverket med flera.

Socialstyrelsens dåvarande chef Kerstin Wigzell och projektledaren Gert Alaby presenterade den på Dagens Nyheters debattsida. Rubrik: Halv miljon vårdjobb krävs.

Det är en myt, tänkt som ett skrämskott.

I inledningen till DN-artikeln kan man läsa ”en halv miljon nya vårdbiträden, undersköterskor och personliga assistenter behövs fram till 2015….”

Ett tillskott på en halv miljon är mer än dubbelt så många som dagens anställda! Så visst blev den uppmärksammad i massmedia som ytterligare en larmrapport. Men ingen granskade den kritiskt.

I rapporten sägs att efterfrågan på personal kommer att öka med 22 procent. Den siffran har projektledare Alaby tagit rakt upp och ner från Kommunförbundets långtidsutredning. Den visar sig i sin tur bygga på en rad inte oomstridda antaganden, framför allt om svårigheterna att skattefinansiera framtida välfärd.

En ökning på 22 procent betyder femtio till sextio tusen fler månadsanställda. Det är bara en tiondel av en halv miljon.

Är det verkligen sant att en halv miljon behöver börja arbeta inom vård och omsorg fram till 2015? Vi frågade Alaby.

— Vi har gjort beräkningar av rekryteringsbehovet. Vi har inte påstått att det är lika med antal individer, försvarar han sig.

Inte ”individer” utan ”rekryteringar”? Vi måste reda ut vad skillnaden är. För det är ”rekryteringar” som de ofta talar om, experterna som spår framtiden.

Kommunal personal räknas och kartläggs i november varje år. De anställda (ej timavlönade) som tillkommit sedan november året före räknas som ”rekryterade”.

En och samma person kan bli räknad som ”rekryterad” ett flertal gånger under en 15-års period. Personer går ut och in i personalstatistiken på grund av arbetslöshet, olika typer av vikariat, studier, byte av arbetsgivare med mera.

En prognos för 15 års rekryteringar ger därmed inte besked om hur många personer som ”behöver börja arbeta i vården och omsorgen”.

— Vi är medvetna om att det är en uppgift som är lite svajig, eftersom vi har dåliga uppgifter om rörligheten, medger han för Kommunalarbetaren.

Men skrämmer man inte upp folk genom att räkna på det här sättet?

Han svarar först att han står fast vid budskapet i DN-artikeln. Men tillstår sedan att det handlar om ”de stora siffrornas magi”:

— Det är ju en väldigt stor bransch. Lägger man ihop många år så är det klart att siffran blir hög, det skulle den också bli för svensk industri eller för vad som helst.

— Avgångarna för vårdbiträden och undersköterskor ligger på genomsnittet för arbetsmarknaden.

Trots att han nu också medger att DN-rubriken inte var riktig har han inte försökt att få in en rättelse. Tvärtom verkar han nöjd med den. Han försvarar sig med att det finns växande och allvarligt problem med personalens bristande kompetens:

— Jag kan hålla med om att den här braskande rubriken var att ta i. Men det var ett skrämskott som man kanske kan behöva ta till för att få uppmärksamhet i massmedia.

Hur korrekt är då siffran att det behövs rekryteras en halv miljon? Vi bad att få se hans beräkningar, speciellt den uppskattning av ökade pensionsavgångar som han hänvisar till i sin rapport. Men vi får inte se hans siffror.

— Det är arbetsmaterial som jag inte har sparat, säger Alaby.

Beräkningarna av framtida pensionsavgångar bygger, enligt honom, på uppgifter från Kommunförbundet, rapporten ”Rekrytera och behålla”. Men den hänvisningen gör inte saken klarare.

Jonas Eriksson på Kommunförbundet är en av de ansvariga för ”Rekrytera och behålla”:

— Vi har sagt till honom att vi inte kan använda siffrorna i ”Rekrytera och behålla” för att göra en prognos om framtiden.