Ahmed är 13 år när han åker från Sverige till Somalia med sin mamma. För att hälsa på släktingar — säger föräldrarna. Men efter några dagar är mamman borta och Ahmed ensam i ett laglöst och krigshärjat land han lämnade när han var sex år och inte har några minnen ifrån.
Hemma med familjen i Sollentuna har det varit problem. Eller snarare… Ahmeds pappa har haft problem med att Ahmed umgås med sina svenska kompisar. Han menar att Ahmed är somalier, inte svensk och att han inte ska vara som eller med sina svenska vänner. Men när läraren i skolan ber Ahmed berätta om Somalia har han inget att berätta. Han har inga minnen därifrån. Han kan svensk historia och geografi, svenska politiker och bilmärken. Om Somalia vet han ingenting. Förrän han hamnar där, ensam och dumpad.
Journalisten Per Brinkemo skriver läsvärt om Ahmeds ensamma kamp för att komma tillbaka till Sverige från ett land han inte känner och där han inte har trygghet i någon. En berättelse om ett av alla de tonårsbarn som vuxit upp i Sverige men som skickas till Somalia på uppfostringsresa.
Ahmeds tid i Sverige varvas med hans kamp i Somalia för att nå den närmaste svenska ambassaden som finns i grannlandet Etiopien. Han är utan pengar, pass, ägodelar och rättigheter. Och väl på ambassaden kan de inte hjälpa honom med ett nytt svenskt pass, fastän han är svensk medborgare. Eftersom han inte är myndig måste föräldrarna samarbeta och det vill de inte. De vill inte ha hem Ahmed. Samtidigt som de svenska myndigheterna inte gör mycket mer för att Ahmed ska kunna resa hem till Sverige trots larmrapporterna från ambassaden.
Den här boken berättar Ahmeds sanning. Per Brinkemo har gjort ett mycket bra jobb med att foga ihop den till en bok. Den kategoriseras som ”ungdomsbok” men kan minst lika väl läsas av vuxna, som en lättläst dokumentär roman.
Den här boken borde bli årets julklapp. Jag tänker i alla fall ge bort den till både tonårssläktingar och vuxna vänner. (Tiden)
