Det var det enda jag kunde ge dej.
För jag kunde inte ta fajten för dej, såsom du gjort för mej./Du mötte den tuffaste
kampen,den som vi alla skall stå inför./

Men jag är glad att jag hann ge dej mitt

varma tack och en evighetsbukett av vild
rosor och blåklint.Och rent andligt för
medla kraft från mej till dej.
Och enligt
din önskan ska jag en dag skriva en prosa om dej,det är det minsta jag kan göra.
Den kommer en ljus dag som tack och glädje för att
jag fick möta en ängel.Jag är stolt och ännu tagen av det
stöd du en gång gav.
Jag hoppas du kan njuta av dina blommor evigt,på det där
molnet där det bjuds på philadelphiaost.