I Sverige finns det fortfarande en risk att man definierar ut sig om man kallar sig för feministisk ekonom. Det säger Anita Nyberg som är professor vid Arbetslivsinstitutet, ALI.

Utvecklingen i Sverige går långsamt, tillägger hon. Internationellt finns sedan 1992 en förening för feministisk ekonomi, IAFFE och tidskriften ”Feminist Economics”. Anita Nyberg är professor inom ett område som kallas Könsperspektiv på arbete och ekonomi. Hon har jobbat i flera statliga utredningar, däribland den så kallade kvinnomaktutredningen, och forskat om den ojämställda arbetsmarknaden. Anita Nyberg tvekar inte att kalla sin egen forskning för feministisk ekonomi.

Hur kan man beskriva vad feministisk ekonomi är för något?

— Man kan säga att det är nationalekonomer som är kritiska mot det traditionella sättet att tänka ekonomi. Och som särskilt intresserar sig för kvinnors och mäns arbete, för löneskillnader och arbets-marknadens organisering ur ett könsperspektiv. Feministiska ekonomer tycker att man inte tar hänsyn till en stor del av kvinnors arbete och produktion, eftersom det oavlönade omsorgsarbetet inte räknas till den traditionella penningekonomin. Och det är den som vanligtvis studeras. Resultatet blir att män framstår som ekonomiskt aktiva, produktiva försörjare, arbetande och sysselsatta. Medan kvinnorna framstår som ekonomiskt inaktiva, improduktiva, försörjda hemmafruar och icke sysselsatta.

Vilken nytta har vi av att tänka feministiskt om ekonomi?

— Om man breddar sättet att tänka kring ekonomi öppnas nya perspektiv som ger nya frågeställningar, och man kan ifrågasätta fastslagna sanningar.

— Vi kan ta exemplet med ekonomisk statistik. Vad mäter den egentligen? När jag skrev min avhandling tittade jag på hur gifta kvinnors förvärvsarbete beskrevs mellan 1930- och 1980-talen. Siffrorna jag hittade var väldigt missvisande, eftersom man inte räknade in jordbrukarhustrurna som förvärvsarbetande. Idag gör man samma sak när man låter bli att ta med de deltidsarbetslösa kvinnorna i statistiken. Det finns helt enkelt osynliga normer bakom vad som samlas in, värderas och blir till statistik. Att kvinnors oavlönade arbete inte syns i statistiken säger något om hur man värderar det arbetet — i förhållande till mäns arbete.

Men hur ska man göra för att värdera det oavlönade arbetet?

— Det finns flera olika sätt som prövas runt om i världen. Det viktiga är att man utvecklar metoder för att mäta arbetet. Till exempel i tidsanvändningsstudier. Svenska studier visar att den tid som används till oavlönat arbete som matlagning och disk, är mer omfattande än den tid som används för att hålla i gång hela tillverkningsindustrin. Den oavlönade ”städsektorn” är större än bank- och försäkringsverksam-heten i arbetstid räknat!

— Om man flyttade över arbetstillfällen från den oavlönade till den avlönade sektorn skulle det bli en massa nya arbetstillfällen.

Vad skulle man kunna vinna med en feministisk ekonomisk politik?

— Att man synliggör kvinnornas arbete och produktion. Om man till exempel inte tar med de deltidsarbetslösa kvinnorna i statistiken — det är klart att det får betydelse för politiken! När regeringen säger att man inte ska ha en arbetslöshet som är högre än fyra procent, så talar man bara om heltidsarbetslösheten. I slutet av 1990-talet var den totala arbetslösheten bland kvinnor 18 procent!

— Regeringen använder som argument för ROT-avdraget att arbetslösheten bland byggnadsarbetare är tre gånger högre än i andra branscher. Därför behöver den sektorn extra stimulans. Men om de också tittade på yrken där deltidsarbetslösheten bland kvinnor är hög, exempelvis städbranschen, skulle regeringen då propagera för ett RUT-avdrag?

— Jag säger inte att ett RUT-avdrag skulle vara den rätta lösningen, men som feministisk ekonom ställer man sig åtminstone frågan.

Vilken är din inställning till sex timmars arbetsdag — utifrån ett feministiskt ekonomiskt perspektiv?

— En fråga man måste ställa sig är vem som ska betala i slutändan. Om det skulle bli så att den vård som de äldre får minskar, därför att kommunerna inte har råd att anställa mer personal, är det då de gamla som ska ”betala” den kostnaden? Kanske genom att sitta otvättade eller hungriga? Eller blir det deras döttrar och svärdöttrar som får betala, med sitt oavlönade arbete?

— Sen är det tyvärr så, att en arbetstidsförkortning inte automatiskt leder till ökad jämställdhet. Alla undersökningar som har gjorts visar att män minskar sitt lönearbete utan att lägga mer tid på hushållsarbetet. Medan kvinnorna använder åtminstone en del av sin extra ”lediga” tid till hushållsarbete och vård av barn eller anhöriga.

— Man måste också titta på vad som händer med själva arbetsuppgifterna vid en arbetstidsförkortning. Om arbetet blir stressigare vinner man ju inte så mycket. Man kanske skulle förbättra arbetssituationen i stället, så att folk orkade arbeta i åtta timmar. Och ge dem högre lön. Det är också så, att det fortfarande är många som vill jobba heltid om de får möjlighet. Och om de inte blir sjuka av arbetet.

Om du fick föreslå finansminister Per Nuder en åtgärd som verkligen skulle gynna kvinnorna, vad skulle du föreslå då?

— Det är oerhört viktigt att vi försöker bryta upp den könssegregerade arbetsmarknaden. För en ökad jämställdhet skulle jag föreslå att man pressade på, så att en större del än de nuvarande två månaderna av föräldraförsäkringen knyts till papporna. Om också papporna är hemma med sina barn under en längre tid blir man tvungen att omorganisera arbetet. Som föräldraförsäkringen ser ut nu upprätthålls könsuppdelningen både på hemmaplan och på arbetet. Kvinnorna stannar hemma med barnen och får sämre villkor på arbetsmarknaden. Och vad man har sett hittills så verkar männen inte så benägna att ta ut den frivilliga pappaledigheten.

Vem riskerar att förlora på en mer feministiskt inriktad ekonomisk politik?

— Egentligen ingen! Det motstånd som finns handlar nog mer om att det är svårt att se på ekonomi på ett nytt sätt. Sättet att tänka kring ekonomi är oerhört traditionsbundet. I den traditionen är mannen normen. Och eftersom män sällan är deltidsarbetslösa, så ”finns” heller ingen kvinnlig deltidsarbetslöshet. Den blir osynlig i statistiken. 

Fotnot: IAFFE står för International Association for Feminist Economics.
ROT-avdrag betyder att man får göra avdrag för Reparation, Om- och Tillbyggnad. RUT i sin tur står för Rengöring, Underhåll och Tvätt.