Den som medvetet sviker får i sinom tid

smaka på den själsliga brännan allra mest.Den egna medicinens otäckt beska
smak,lär stunda.Tror man detta stenhårt,

gör det inte så förbannat ont.Men livet

är ofta orättvist,trots att en här och

var ändock slutligen faller på eget grepp.Men den som sviker är alltid den
stora förloraren.Även om den drabbade

flödar av sorgliga sår,vanmakt och ilska. Efter regn kommer dock tack&lov
solsken som ofast med värme och ny kraft.