När höstens natt går mot gryningen,råder

ännu ett mörker.När höstdagen gör sin entre`,synes livet som i ett dunkel.Men
bakom grånaden, finns hoppfullheten och
ett litet ljus ,som går att skymta.I hjärtan klappar hoppfullheten och i själar ropar den stora längtan.Så när

solens svaga trimmor når frusen mark.Då
är det mödan värt med väntan. Då är det
värt allt för ännu en vår och förtjus-
ande sommar till.