Det här är en obehagligt bra film som ger magont. Hur många gånger har man inte läst i tidningarna om knarkkurirer som åkt fast på flygplatser runt om i världen och undrat, varför? Hur kan man riskera både sitt liv och sin frihet för något som man egentligen inte tror på?
Regissören Joshua Marston har intresserat sig för vad som kan driva en människa att göra detta. Hans tanke är att det finns över en miljard människor i världen som lever på en dollar eller mindre om dagen — och alla blir inte knarkkurirer. Därför handlar ”Maria Full of Grace” inte heller om kurirer, utan om 17-åriga Maria som lever med sin familj i en by i Colombia. Hon jobbar med att rensa rosor på en blomplantage, ett jobb som ger pengar åt hela familjen. I samma veva som hon säger upp sig från jobbet upptäcker hon att hon är gravid. Innan hon själv verkar fatta vad hon har gett sig in i sitter hon på ett plan till New York med ett 60-tal heroinkapslar i magen. Hon har blivit knarkkurir.
Detta är Marstons debutfilm vilket är svårt att tro. Den är extremt gripande utan att någonsin bli varken präktig eller spekulativ. Filmen innehåller mängder av små, små avtryck som så bra berättar hur verkligheten ser ut. Det kan vara korta sekvenser, som den på några sekunder där en colombiansk kvinna bosatt i New York förklarar hur viktigt det är för hennes familj i Colombia att hon kan skicka hem pengar till dem. Eller när Maria inte får gå på toaletten för sin chef på blomplantagen när hon mår illa och tvingas kräkas rakt över blommorna (som hon sedan måste tvätta). Eller paniken som kommer när hennes nödighet blir för stor och några kapslar kommer ut i flygplanstoaletten.
Det finns inget moralistiskt i den här filmen. Inget sentimentalt tycka-synd-om-kladd. Den är välavvägd, trovärdig och verkligen sevärd.
Betyg: K K K K (av fem K)
