Jag orkar inte passa upp på min vuxne son
Min 26-årige son har två barn med sin sambo, som han separerat från. Han visade tydliga tecken på svartsjuka och han skulle ha barnen varannan vecka. Men jag är orolig för att man glömmer barnens behov i trätan, så jag ringde det sociala och bad dem hålla koll på dem.
Min son ville bo hemma hos mig igen för att, som han sa, spara pengar och få hjälp att komma tillbaka. Det tyckte jag var bra, men han betalar inget och vill heller inte hjälpa till med något. När jag försöker prata med honom blir han bara arg. Nu har han sagt att han ska flytta och ta barnen med sig, för jag är elak som tycker att han ska betala sina räkningar och hjälpa till hemma. Jag sa OK, flytta då, men du tar inte barnen med dig. Enligt psykologen mår inte barnen bra av att byta miljö igen och därför sa jag att barnen borde stanna hos sin mamma.
Då slutade han att tala med mig. Jag var inte längre hans mamma, sa han. Då sa jag upp föräldraskapet med honom och bad honom flytta direkt. Nu känner jag en oro för att jag gjort fel, men jag orkar inte ta hand om nya barn och passa upp på en 26-åring. Är jag elak, som ställer krav?
Anna
Du skriver inget om din son alltid har ställt så här stora krav på dig, eller om han hamnat i en kris i samband med separationen från sambon och nu mer agerar som ett barn, än som en vuxen son i förhållande till dig.
Du skriver att du sagt upp föräldraskapet till din son. Jag vet inte riktigt vad det konkret betyder i ditt fall, men du uttrycker en oro i ditt brev. Det låter, som om ni båda varit en smula drastiska i er förtvivlan. Han har sagt att du inte längre är hans mamma och du har sagt upp föräldraskapet. Inget av det ni uttrycker är ju faktiskt möjligt.
Du är hans mamma vad som än händer och du kan inte säga upp ditt föräldraskap. Det är alltid svårt med barn som testar gränser, kanske ännu svårare när det är vuxna barn. Jag tycker det är starkt av dig att inte ge efter för din sons krav och du är absolut inte elak för att du ställer krav.
