En bland alla taxibilar, kusken Heikki utan kund i bilen,

i väntan på att skörda avreglerad marknad;

av guds nåder läser han av kvittot från en taxameter.

Hemma väntar barn och maka,

en äldre son som stjäl av brödet, som han så idogt kört ihop.

Våren kom, och bilen flög av vägen,

och med den flög halva Heikkis bonus;

sommarn kommer,växellådan rasar,

och med den bryts Heikkis vilja;

hösten kommer, hjärtat slutar pumpa.

Heikkis maka slet sitt hår och sade:

»Heikki, Heikki, olycksfödde gubbe,

gå till socialen! Gud har oss förskjutit;

svårt är tigga, men att svälta värre.»

Heikki tog sin hustrus hand och sade:

»Herren prövar blott, han ej förskjuter.

gör vårt mos med bara vatten,

inga flera blommor till rabatten,

om mitt hjärta orkar, skall jag köra nätter.»

Hustrun gjorde moset utav vatten,

Heikki slet på helger och på nätter,

sålde Volvo, köpte gammal Vaz.

Våren kom, och drivan smalt av vägen,

men trots det kom inga kunder;

sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,

men den slog nästan sönder Vazen;

hösten kom, och makan plötsligt dödligt sjuk.

Heikkis maka slog sitt bröst och sade:

»Heikki, Heikki, olycksfödde gubbe,

låt mig dö, ty Gud har oss förskjutit!

Svår är döden, men att leva värre.»

Heikki tog sin hustrus hand och sade:

»Herren prövar blott, han ej förskjuter.

Blanda du till björkaska i din föda,kusken Heikki
jag skall köra även kvällar, även om det kräver mycket möda.»

Och så försjunker Heikki åter i den allvarliga texten,

Om en sjukdom som mycket snart skall döda…

Hustrun lade björkaska i maten,

Heikki körde även kvällar,

sålde prydnadssaker på auktion.

Våren kom, och drivan smalt av vägen,

men trots det kom inga kunder;

sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,

men den slog nästan sönder Vazen;

hösten kom, och kölden tog hans maka,

Nu stod han ensam utan guld, i vintrig kyla.

Då föll Heikki på sitt knä och sade:

»Herren prövar blott, han ej förskjuter.»

Och hans barn föll på knä och sade:

»Herren prövar blott, han ej förskjuter.»

Men med glädje sade äldsta sonen:

»Heikki, Heikki, Vi har ju ännu grammofonen!

Nu är tid att leva glada dagar,

nu är tid att kasta sorgen undan

och att äta pizza eller korvar.»

Heikki tog då sonens hand och sade:

»Pojke, du som ännu inte blivit man, det tål att prövas!

Men en läxa har vi lärt oss:

Vi gör vårt mos av bara vatten,

ty ett Sverige av i morgon, blir aldrig som i går!