Vi granskar den närmare, utifrån Kommunals horisont, i detta nummer.

”Socialdemokraterna och fackföreningarna är blott två sidor av samma stora underklassrörelse”, skrev Hjalmar Branting, socialdemokraternas första statsminister, när LO grundades 1898. Samma år beslutades att var man med i LO var man också med i socialdemokraterna.

Den tvingande delen av vänskapen tillhör historien. Men inte förrän 1990 förbjöds kollektivanslutningen. I dag är det upp till varje facklig avdelning att bestämma hur nära banden ska vara. Om medlemmarna inte vill, då blir det inte något.

I Halland har flera av Kommunals sektioner dragit in sitt ekonomiska stöd till socialdemokraterna. De frostiga förbindelserna efter strejken förra året hotar hela den facklig-politiska samverkan. Därför är det bra att Kommunals förbundsstyrelse nu antagit ett dokument som förtydligar vad den facklig-politiska samverkan kan innehålla.

Vänskap måste vara jämlik för att överleva, säger Britta Lundgren, professor i etnologi, i en krönika i tidningen Genus (3-4/2004). Åtminstone vänskap i den mening vi ger den i vår kultur. Vi värdesätter tillit, trofasthet och långvarighet. Andra kulturer ser vänskap som ett sätt att byta tjänster med varann.

Jämlikhet och ekonomiskt utbyte, går detta att förena i en och samma relation?

Så snart nyttan träder in mellan två parter så ändrar vänskapen karaktär. Då förväntar man sig en gentjänst. De gamla banden mellan arbetarrörelsen är nötta och trasiga på sina håll. Ska de kunna bevaras måste utbytet bli mer ömsesidigt.

Vad betyder det facklig-politiska samarbetet för de fackligt förtroendevalda? Vi har frågat Kommunals sektioner och fått intressanta svar. Två tredjedelar av de som svarat anser inte att samarbetet leder till något större inflytande på s-politiken.

Det är illa. Den som anser att samarbetet sker mest på socialdemokraternas villkor — och i huvudsak syftar till att transportera hem en valseger vart fjärde år får här vatten på sin kvarn. Om inte de fackliga kraven kommer upp på de s-märkta politiska dagordningarna är ju knappast samarbetet jämlikt.

Samtidigt är kanske facket dåliga kravställare och har fel förväntningar på hur inflytandet ska utövas? Att det socialdemokratiska kommunalrådet inte räddar ett äldreboende är kanske inte så märkligt, trots facklig-politisk samverkan. Olika roller tvingar fram olika beslut. Det är en svår balansgång, vilket inte betyder att man ska sluta försöka. Vägen till inflytande i en demokrati går ju via politiken.

37 procent i vår undersökning vill ju också se mer samarbete.

Men ingen kan tvinga vänner att hålla ihop. Vänskap utan ömsesidighet förtvinar av brist på näring.