Summa summarum blev det rätt bra trots att vi var så förbannade i början, säger Ingmo Löfgren, anställd i hemtjänsten.

På Föreningsgatan är personalrummet delat i två av en utdragbar vägg. Den ena sidan är för dem som jobbar inne på själva äldreboendet, i den andra träffas personalen i hemtjänsten.

De två personalgrupperna har också två helt olika bilder och upplevelser av att jobba i en ny arbetstidsmodell.

— Vi blev pådyvlade det här, säger Ingmo Löfgren.

På andra sidan väggen har undersköterskorna på äldreboendet någon timme tidigare nästan bara talat i positiva termer om tvättstugemodellen. Och de valde, till skillnad från hemtjänstpersonalen, sin arbetstidsmodell.

I stället för fasta turer, enligt ett uppgjort schema, ska personalen nu själva för fem veckor framåt fylla i när de vill jobba. Efter en del blötande och stötande gör en schemagrupp de sista finputsningarna så att schemat går ihop sig. Och så rullar det på.

Det var inte bara att de skulle frångå sitt traditionella schema som gjorde de erfarna kvinnorna och männen i hemtjänsten bestörta. På köpet fick de börja jobba kvällar också efter alla år av enbart dagtid.

Det var något som bestämdes av kommunen, medger Jerry Karlsson som är utvecklare på Landskrona kommuns vård-, äldre- och omsorgsförvaltning. Annars har han svårt att förstå det tidigare missnöje som fanns. Liksom för alla andra i Landskrona var det helt valfritt att gå över till tvättstugeschema och årsarbetstid.

Rolf Jönsson i hemtjänsten håller inte med om den beskrivningen. En viktig lärdom, för andra som ska pröva detta, är just delaktigheten säger han. En delaktighet som han och hans kollegor saknade.

— Man ska bli tillfrågad. Då blir man vänligare inställd.

Det handlar också om pengar.

Han får inte längre den övertidsersättning han tidigare kunde dra ihop genom att hoppa in och täcka upp för luckor som uppstod.

Nu har han sin grundlön på 16 600 kronor. Den enda övertid som ersätts är den som är beordrad. De flesta luckor löses inom det flexibla schemat där tid fått ersätta pengar.

Alla anställda har ett slags tidskonto där de kan spara upp till 72 timmar på ett år, omvänt kan de också gå back 72 timmar. Men den dagen man slutar ska det helst vara plus minus noll på kontot.

— Du får ju ingen ersättning. Det är ingen morot. En morot är faktiskt pengar, säger Rolf Jönsson.

Annars verkar ingen förutom han särskilt kritisk i dag. De har till och med vant sig vid kvällarna.

— Då slipper man allt tjafs som kan vara på dagen, säger Ingmo Löfgren.

I Landskrona har större delen av äldreomsorgen gått ifrån de traditionella schemamodellerna. Förhoppningsvis mår personalen bättre men även för kommunen handlar det först och främst om pengar.

— Personalen ska få möjlighet att påverka arbetssituationen. Men sen finns det också någon form av vinst där syftet är att minska ner på övertider, säger Jerry Karlsson på förvaltningen.

Och här har kommunen lyckats. Jerker Karlsson kan inte svara på hur mycket Landskrona sparat på att gå över till andra arbetstidsmodeller. Men för just Föreningsgatan finns det siffror, svart på vitt eftersom arbetsplatsen ingått i ett projekt där 3-3-modeller jämförts med flexibla arbetstidsmodeller.

• Innan det nya schemat startade betalades övertidsersättning ut för 3-4 timmar per anställd och kvartal. Ett år senare hade övertiden gått ner till en halvtimme per anställd och kvartal.

• Mellan 2002 och 2003 minskade sjukfrånvaron (upp till 90 dagar) med 315 dagar på äldreboendet och med 220 dagar för hemtjänstpersonalen.

• Kostnaderna för sjukfrånvaron sjönk på ett år med 465 000 kronor.

Carina Larsson, Åsa Gunnarsson och Annelie Andersson, på andra sidan dragväggen, är undersköterskor på äldreboendet.

De sökte sig till Föreningsgatans äldreboende för fyra år sen och kände till tvättstugeschemat. De var först med modellen i Landskrona.

Annelie Andersson var lite skeptisk i början när sedan årsarbetstiden kom för två år sen. Hon tyckte det var stressigt att hålla reda på hur många timmar plus eller minus hon låg.

Nu skulle ingen av dem vilja jobba enligt ett gammalt traditionellt schema igen. De styr över sin arbetstid, tycker de, och det finns till och med utrymme att vara hemma från jobbet några dagar, om man känner sig trött och sliten.

— Jag blir inte det minsta stressad nu längre av att ligga 20-30 timmar minus, säger Åsa Gunnarsson.

Små bokstäver och siffror i grönt, rött och blått i rader och kolumner fyller en stor whiteboardtavla på väggen. Klart som korvspad, tycker de själva. Så gott som obegripligt för en utomstående, tätt skrivet och ganska rörigt.

Ännu trixigare var det till en början.

— Alla 34 i personalen kom med sina små lappar och sa hur de ville jobba. Det suddades hit och dit, berättar Carina Larsson.

Förutom den vita tavlan insåg de också snart att de behövde grundregler för hur ofta man ska jobba helg och natt (det finns ingen särskild nattpersonal). Det är deras viktigaste tips till andra som ska börja jobba på det här sättet.

Den frihet de nu tycker sig ha har inte lett till att fritiden ser särskilt annorlunda ut i dag.

— Man känner att man har större frihet och det mår man bättre av, säger Carina Larsson.

Fast för Annelie tycks det ändå ha påverkat fritiden.

När hon ska fylla i sina tider för en femveckorsperiod utgår hon från sitt intresse.

— Först kollar vi Bois spelschema och sen utgår vi från det, säger hon. (Bois är Landskronas stolthet i fotbollsallsvenskan.)