Svenska undersköterskor och vårdbiträden blir allt attraktivare på den engelska arbetsmarknaden. Det engelska företaget BUPA var nyligen i Sverige för att rekrytera personal.

Hur är det då att jobba i England? Kommunalarbetaren har träffat undersköterskan Yasmin Mohammed, som sedan februari arbetar på Red Court Nursing Home i Croydon, söder om
London.

Här kallas Yasmin Mohammed care assistant. Miljön är mycket engelsk. Äldreboendet i Croydon ligger mitt i en park med välklippta gräsmattor, i ett tegelhus med burspråk och enorma fönster. Varje fönster har i sin tur 46 små rutor, inramade av vita spröjsar; en fönsterputsares mardröm. Yasmin behöver dock varken befatta sig med fönsterputsning, städning eller tvätt. Hennes uppgift är att ta hand om de gamla.

Yasmin har en diskret blå klänning med vita prickar. Klänningen går en bit nedanför knäna. Håret har hon satt upp i en hästsvans. Vid näsan har hon en liten pärla.

Sofforna i sällskapsrummet, där vi träffar henne, har en röd bottenfärg med stora vita blomstermönster och golvet är helt täckt av en matta. Det ser rent och stilenligt ut och under dagen råder en vilsam, lite sömnig atmosfär över hemmet.

Så är det inte alltid.

Yasmin har tidigare arbetat inom äldrevården i Göteborg och när jag frågar om det är skillnad på arbetsförhållanden där och i Croydon nickar hon snabbt och säger:

— I Sverige är det ”soft”. Här kör man hårt. Så fort jag är klar med en uppgift blir jag tillsagd att göra något annat.

— I Sverige gjorde jag det jag behövde göra och så var det bra med det. Här går det inte att därefter småprata med arbetskamrater emellan eller gå ut och röka. Sjuksköterskorna kontrollerar vad jag gör på ett mer påtagligt sätt.

Blir det tid över efter de praktiska bestyren ska hon samtala med gästerna. Så kallas de boende här.

I ett annat sällskapsrum sitter redan två av vårdbiträdena och konverserar lågmält med två äldre damer, medan en annan dam har somnat i en stol med en brun teddybjörn i knäet.

— Man ska göra sitt bästa och helst mer än det, säger Yasmin.

Varje gäst betraktas som en individ som ska behandlas med värdighet, inte bara som en gamling att ta hand om. Där tycker Yasmin att vi svenskar har något att lära, även hur man bemöter anhöriga.

— Vi har lärt oss det i teorin hemma, men det fungerar inte alltid i praktiken.

I England är det tydligare vem det är som bestämmer på olika nivåer. Hon har mer respekt för cheferna här än hon hade hemma.

— Säger jag emot får jag veta vad som gäller av sjuksköterskan, inte på ett otrevligt sätt utan snarare professionellt. Det finns en viss distans till sjuksköterskan.

Sjuksköterskan har i sin tur en avdelningsföreståndare över sig och högst i rang är chefen för hela hemmet (the Home manager).

Yasmin tycker att det är bra med regler, då vet man vad man har att rätta sig efter.

— Det bästa vore kanske ett mellanting mellan Sverige och England. I Sverige kan det bli för slappt, i England för strikt, säger hon.

Även om arbetsförhållandena är lite annorlunda trivs Yasmin på sin arbetsplats.

Hennes arbetskamrater kommer från England, men också Filippinerna, Indien, Zimbabwe och Italien. Själv flyttade hon till Sverige från Eritrea när hon var tio år. I Sverige lägger folk märke till hennes hudfärg. I Storbritannien, med sitt koloniala förflutna, är det ingen som reagerar nämnvärt. Yasmin har gått omvårdnadsprogrammet och är undersköterska, men den formella utbildningen är inte avgörande här utan snarare erfarenhet och fallenhet för jobbet.

Lön ges efter prestation. Yasmin har redan haft mitterminssamtal, då hon har diskuterat de fördelar och svagheter hon har med en sjuksköterska.

— Jag sköter mig bra, men är lite dålig att sätta mig ner och prata med gästerna, säger Yasmin. Hon tror att det delvis kan bero på att hon är lite blyg.

De som bor här är allt ifrån väldigt vårdkrävande pensionärer till dem som är pigga och gärna promenerar omkring i parken, spelar domino, lyssnar på berättelser eller deltar i någon annan aktivitet. Det finns också korttidsboende. En äldre man brukar till exempel låta sin fru bo här, när han själv ska på golfsemester.

Yasmins morgon börjar med avrapportering från nattpersonalen. Sedan är det dags att ta upp gästerna, tvätta dem, klä dem, se till att de får frukost. Det finns tre liftar till 18 rum, men de behövs inte användas till alla gäster.

Halv elva har Yasmin rast i femton minuter då hon äter frukost.

Lite senare är det lunch. En del gäster måste hon mata. De håller till i ett särskilt rum. De som kan äta själva sitter i en elegant matsal med utsikt över trädgården, med rosa, solfjädervikta servetter i glasen.

Vin kan de beställa extra, om de känner för det. Redan på morgonen har gästerna valt mellan två rätter på menyn. Det ingår också förrätt och efterrätt, som serveras från en vagn med fyra olika desserter. Maten är ofta kokt och består av kött, kyckling och en hel del pajer.

Yasmins egen lunch är på en halvtimme och då får hon en varmrätt, som hon inte behöver betala för.

Efter lunchen är det dags att byta blöjor på en del gäster, låta några vila för att klockan tre åter bli serverade te och kex. Halvfyra har Yasmin en kvarts rast och halvsex är det dags för kvällsmålet.

Gästernas rum ser ut som på ett bättre fyrstjärnigt hotell med TV, telefon och spegelbord, samt en dörr med utgång direkt ut i parken. De som har större rum betalar mer i avgift.

En gång i veckan får alla besöka frisören och kvinnorna får håret upprullat.

Vårdbiträdena erbjuds rum i Croydon, ibland som inneboende, ett vanligt fenomen i England med de höga boendekostnader som råder där. Men Yasmin delar lägenhet i Stratham i utkanten av London med andra ungdomar. De har haft turen att få en lägenhet ägd av kommunen, vilket gör att hyran är rimlig. Ändå går det åt 80 pund i veckan till bara hyran, vilket motsvarar 1 050 kronor i veckan. Med en lön på cirka 70 kronor i timmen kräver det att hon ofta jobbar övertid, vilket hon gör. Förra veckan arbetade hon 60 timmar.

Arbetsveckan räknas från fredag till torsdag och hon är ledig varannan helg. Vissa dagar arbetar hon från 8 till 14, andra dagar från 8 till 20 på kvällen.

Huset har 32 gäster. Bemanningen är två sjuksköterskor och fem vårdbiträden på förmiddagen. På eftermiddagen är det ett vårdbiträde mindre och på natten är det en sjuksköterska och två vårdbiträden.

Yasmin kommer att få utbildning inom företaget och har betalt under tiden. Då får hon en kompetens som krävs i landet för det här jobbet. Utbildningen brukar variera från sex månader till ett år. Så hon får åter sätta sig på skolbänken och läsa sådant som vård och etik, vilket hon redan gjort i Sverige.

Yasmin tänker stanna i England. Hon har tidigare jobbat i skoaffär och på restaurang i London. Sedan åkte hon hem till Sverige en tid och blev uttråkad. Hon föredrar pulsen och det sociala livet i London.

Om hon fick välja, skulle hon låta sina föräldrar bo på ett svenskt eller engelskt äldreboende?

— Ingendera, blir svaret. Jag skulle ta hand om dem själv. Det tillhör min kultur. De tog hand om mig och jag kommer att ta hand om dem, säger hon med självklarhet i rösten.