Berättelsen om Cheryl, 17 år, som blir ett av många offer för tre beväpnade ungdomar i en skolmassaker, och Jason, hennes pojkvän, som överlever. Det är oerhört väl skildrat, Douglas Coupland berättar så att man ser alltihop klart som i en film.
Så på sidan 136 blir boken plötsligt dålig. Det verkar som att Coupland plötsligt tappar tron på sin berättelse: Han för in ett helt ovidkommande mord, ett medium och andra absurda detaljer. Det börjar som en ren och klar berättelse om hur en tragedi påverkar människor, och slutar som en amerikansk dussinroman. (Fast Coupland är kanadensare.) (Norstedts)
