Ylva Johansson tycker inte att det är något fel på gymnasiets omvårdnadsprogram:

— Felet är att så få väljer att investera i att arbeta i äldrevården utan bara tänker sig korta jobb där. Kraften måste finnas i att man vill ha det jobb som utbildningen leder till.

Vad har du själv för erfarenheter av äldreomsorgen?

— Jag jobbade i långvården några år när jag studerade. Och så förstås av egna anhöriga och bekanta som får äldreomsorg. Sen har jag under det senaste året arbetat med kompetensutveckling.

Många tyckte du var en väldigt bra skolminister. Bland annat genomförde du sexårsverksamheten och läroplanen för förskolan. Har du samma höga ambitioner för den här ministerposten?

— Ja, det har jag. Jag hoppas att mitt eftermäle ska bli: ”Hon fick mycket gjort”.

Är det något särskilt du tänker på?

— Ja, det är mycket, men äldreomsorgen är verkligen en angelägen fråga för mig. Där vill jag åstadkomma en utveckling, inte minst när det gäller kompetensfrågorna.

Du har sagt att du inte tror på uppgiften att 40 procent av personalen i äldreomsorgen saknar utbildning?

— Jag tror att det finns en hel del som har kompetens som man inte har något bevis på. Man kan ha jobbat länge i äldreomsorgen utan att ha gått någon formell utbildning. Det kan också vara så att man kommer från ett annat land och har en annan erfarenhet av omsorg och inte har fått den synliggjord. Det skulle inte förvåna mig om det finns en ganska stor kompetens bland de 40 procenten som vi inte vet hur den ser ut.

Tänker ni undersöka det?

— Ja, jag tror på att synliggöra kunskap för att se vad man ska bygga på. Till exempel: ”de här tre byggstenarna har jag och under de närmaste två åren kommer jag att skaffa mig de här två.”

— Man ska kunna se framför sig sin egen utveckling inom yrket. För kommunen och enheten blir det också lättare att kombinera bra team med olika kompetenser. Idag har många en fortbildningsdag här och en där. Vad svarar det mot för kompetens egentligen?

— Jag vill diskutera med kommuner, landsting och Kommunal hur det kan gå till och hitta ett system för att beskriva kompetens. Det tror jag också skulle öka rörligheten. Man kan säga ”det här kan jag” när man söker ett jobb i en annan kommun eller en annan enhet.

Hur ser du på att skapa en legitimation för undersköterskor?

— Jag vet faktiskt inte vad jag tycker om det idag. Viktigast är att synliggöra kompetens man själv vet att man har. Sen om det ska kallas legitimation eller certifiering. Det finns alltid problem i varje certifiering, man permanentar en nivå.

På Värnamo sjukhus har man en kompetensstege där man går runt på olika avdelningar och undan för undan prickar för vad man har lärt sig. På så sätt kan man också höja lönen.

— Sånt tror jag på! Om du sen kallar det kompetensstege eller något annat. Den typen av modeller skulle jag vilja se i äldreomsorgen. Formerna för det kan man diskutera.

Idag leder dålig samordning mellan huvudmännen till att gamla bollas mellan kommuner och landsting. Har du några särskilda tankar kring det?

— Nej, jag vågar inte ha det än. Många har ju erfarenhet av att man faller mellan stolarna när det gäller kommuner och landsting. Men också lite grann mellan de två traditionerna, omsorgstraditionen och vårdtraditionen som ju ska mötas i äldreomsorgen. Det är helt klart att det går olika bra på olika håll. Jag hoppas kunna besöka en del ställen där det är bra, och se vad man kan lära av dem.

Äldreforskare har föreslagit seniorcentra med både öppenvård och slutenvård för äldre. Vad säger du om det?

— Ja, sådana tankar tycker jag är intressanta men jag är inte beredd att ha en säker uppfattning än.

I Danmark har man hemtjänst i förebyggande syfte. Vad säger du om det? Idag får 25 procent av alla äldre hemtjänst i Danmark mot bara 8 i Sverige?

— Jag tycker att man kan diskutera om man vill höja ambitionsnivån när det gäller hemtjänst. Då tycker jag också att man kan diskutera andra sätt att organisera och finansiera den än vad vi har idag. Däremot är jag inte beredd att överväga annan finansiering av den nivå som vi har idag.

— Vill man överväga en högre nivå i förebyggande syfte, utöver den som är biståndsbedömd tycker jag att man kan diskutera om kommunerna kan ge en viss subvention. Men det bör ändå vara ett större eget ansvar att betala för den typen av tjänster.

Sådana system finns redan. Ett av Täbys privata hemtjänstbolag tar 237,50 kr/timmen för ej biståndsbedömda insatser.

— Det är en intressant tanke om man kan hitta sådana modeller. För jag tror inte vi kommer att klara en väldigt kraftig ambitionshöjning inom hemtjänsten inom befintlig finansiering.

Går inte det ut över döttrarna? Har inte pappan pengar blir det dottern som får storstäda. Det är en klassfråga.

— Idag storstädar dottern även om pappan skulle ha råd att betala! Absolut, det är en kvinnofråga och en klassfråga.

Har du någon tanke på hur man kan minska vårdköerna?

— Det är ju väldigt få behandlingar som det är kö till. Jag tror det är under 10 procent. Jag räknar med att vi under 2005 kommer att genomföra en vårdgaranti. Från det att läkaren beslutar om behandling så ska det ta högst tre månader innan du får den. Det är vi överens med landstingen om.

Borde det finnas en ministandard, tycker du, för hur äldrevården ska se ut?

— Ja, jag är positivt inställd till det, även om jag inser att det är svårt att sätta upp en minimistandard utan att bli alltför fyrkantig. Omsorg är ett värde som inte alltid går att mäta. Med den brasklappen då, att det är väldigt svårt att göra det på ett bra sätt, så diskuterar vi en lägsta kompetensnivå för att överhuvudtaget jobba inom äldreomsorgen.

Vad menar du där exakt?

— Jo, idag finns ingen lägsta nivå, hur skulle en sådan kunna se ut? Det kan handla om utbildningsnivå men också om reell kompetens som valideras på ett eller annat sätt. Att man t ex kan gå bredvid någon under en period innan man får full tjänst. Man kan diskutera hur formerna för det ska se ut. Men jag tycker det är en tanke som ska prövas: ska vi ha en lägsta nivå för att alls få jobba i äldreomsorgen?

Hur känns det att vara tillbaka som minister?

— Det känns tvetydigt. Jag tycker det här är fruktansvärt roliga områden och känner stor arbetslust. De är angelägna och viktiga för många människor och innehåller en enorm potential för stimulerande arbetsuppgifter. Men jag har varit i offentligheten förut och jag tycker det är ett högt pris man betalar att vara en offentlig person.

Tittar man i presstextarkiv efter fakta om dig handlade det, förutom om dina politiska prestationer, otroligt mycket om din förkärlek för äldre män.

— Ja, jämför manliga och kvinnliga politiker, det är en väldig skillnad vilka frågor man får. Min man har exakt samma historia som jag när det gäller hur vi träffade varandra. Och åldersskillnaden är exakt lika stor från hans håll. Men han har fått noll frågor om detta. Det finns ett väldigt mycket större intresse för privatlivet när det gäller kvinnliga politiker.