Att arbetslöshet är en fråga om klass, kön och ålder står helt klart i en ny LO-rapport om ungdomars situation på och utanför arbetsmarknaden. Allra svårast är det för ungdomar från arbetarbakgrund som är födda utomlands.

Var man bor spelar också in. Risken att bli långtidsarbetslös är betydligt högre i mindre bruksorter och i glesbygd.

Gruppen av ungdomar som inte alls får något fäste på arbetsmarknaden visar en skrämmande ökning under 1990-talet.

Omkring 70 000 unga människor befinner sig varje år i ett utanförskap bortom arbete, a-kassa, värnplikt eller socialbidrag. Samhället vet helt enkelt inte vad de gör. För ungdomar mellan 16 och 19 år har den här gruppen ökat med 400 procent mellan 1990 och 2002.

– De är helt utanför alla system och många av dem slås ut för lång tid framöver. Den höga ungdomsarbetslösheten gör också att gruppen unga utanför ökar, säger säger LO:s ungdomsansvarige Johan Ingelskog som tillsammans med Madelene Bendetcedotter Persson skrivit rapporten.

Störst risk att hamna helt utanför systemet löper arbetarungdomar i storstäderna (främst Stockholm) som är utlandsfödda. Många av dem har hoppat av en yrkesinriktad utbildning på gymnasiet, varför rapporten föreslår att yrkesprogrammen måste förbättras. Man vill också se att kommunerna tar ett huvudansvar för ungdomar under 20 år.

De tillfälliga anställningarna har ökat kraftigt för ungdomar jämfört med 1990-talet och mest drastiskt bland unga LO-kvinnor.
Deltidsanställningarna har också ökat markant, främst bland kvinnor mellan 16 och 24 år.

– Det är absolut ett jämställdhetsproblem. 50 procent av unga LO-kvinnor arbetar deltid och problemen är störst inom den offentliga sektorn, säger Johan Ingelskog.

Osäkerheten på arbetsmarknaden gör att också ohälsan ökar bland ungdomarna. För unga mellan 20 och 24 år har antalet sjukdagar ökat med drygt 70 procent sedan 1998, för unga kvinnor i samma åldersgrupp har ohälsotalet ökat med 83 procent.

I rapporten poängteras att det är just utanförskapet som orsakar ohälsan och inte andra omständigheter, som att de skulle vara ”lata”.

De förslag till åtgärder som rapporten för fram handlar om att öka antalet platser på arbetsmarknadsutbildningarna och inom aktivitetsgarantin. Man vill se ett ökat pendlingsstöd till ungdomar för att förbättra möjligheterna att pendla dit jobben finns. Den mängd olika tidsbegränsade anställningsformer som finns idag vill man begränsa till två: visstidsanställning och vikariat.

Rapporten riktar kritik mot den socialdemokratiska regeringens arbetsmarknadspolitik på flera punkter. De senaste åren har ”svensk arbetsmarknadspolitik blivit mer passiv” skriver LO och menar att det är en delförklaring till den ökade ungdomsarbetslösheten. Man vill också att regeringens utbildningspolitiska mål vad gäller de yrkesinriktade utbildningarna omformuleras.

I rapporten kräver man också att socialdemokraternas kongressbeslut om att ”heltid är en rättighet och deltid en möjlighet” nu genomförs.