Margit Eliasson är dietist med lång erfarenhet av frågor om barn och mat. Tillsammans med professorn i barnnutrition Mehari Gebre-Medhin har hon skrivit boken ”Nam-nam”. Den är full av goda råd om barns mat.

Margit Eliasson berättar att de lade ner stor möda på att boken inte skulle bli för pekpinneaktig. De vill inte att boken ska skapa dåligt samvete hos föräldrar.
— Dåligt samvete tillför bara elände vid bordet, säger Margit Eliasson.

Margit Eliasson tycker att svenska barn generellt äter mycket bra, så länge mamma och pappa bestämmer. När de blir större och bestämmer mer själva blir det ofta sämre. En undersökning som Livsmedelsverket har gjort bekräftar detta: Elvaåringar äter oftare godis och dricker oftare läsk än åttaåringar, och de hoppar oftare över skollunchen.

Om du har barn och ungdomar som fixar mellanmål på egen hand efter skolan, gäller det att göra det så lätt som möjligt för dem.

Först: Ställ fram en fruktskål. Den nyttiga maten ska finnas närmast till hands.

Mjölk och smörgås eller fil med flingor blir tillsammans med frukten bra mellanmål.
Om barnet har långa skoldagar: Stoppa ner en frukt i ryggsäcken! Annars går veckopengen åt till läsk och bullar i skolkafeterian eller närmsta kiosk.

Middagsdags: Du ställer fram god och näringsrik mat på bordet. Men var är barnen? Jo, de är på fotbollsträningen eller gitarrlektionen. Ibland verkar det omöjligt att samla hela familjen till middag, och vad gör man då?

Ett idrottande barn vill nog inte äta en stor middag strax före träningspasset. Det är bättre med ett lite rejälare mellanmål, och sen middagen efteråt. Om barnet inte känner sig hungrigt efter träningen kan det bero på trötthet. Då är det bra att äta en frukt först, så kommer orken tillbaka, och med den aptiten.

När de idrottande barnen väl kommer hem ska middagen inte stå på värmning i ugnen. Då blir den snabbt dålig och mindre näringsrik. Det är bättre att låta den kallna och sen värma en portion för varje familjemedlem som kommer hem.

Enligt Margit Eliasson är det viktigt att man värnar om de tillfällen man har att samlas hela familjen vid matbordet, om det så bara är en gång i veckan.

Du behöver i princip aldrig vara orolig för att dina barn ska få näringsbrist. Det har svenska barn nästan aldrig. Den brist som kan förekomma är järnbrist. Det gäller speciellt flickor som menstruerar, och särskilt dem som inte äter kött. För dem är bröd, mjölk, gryn, gröna grönsaker och messmör bra järnkällor. För alla, både barn och vuxna, är tallriksmodellen en bra hjälp.

Nästan hälften av maten på tallriken ska vara kolhydratrik mat, som pasta, potatis, ris. Nästan hälften ska vara grönsaker. Den mindre delen som blir kvar fylls med kött eller fisk.

Överviktiga kan öka mängden grönsaker och minska på kolhydraterna.

Barn som tränar kan öka mängden kolhydrater. De kan också gärna äta mera fett.

Barn 4-10 år bör äta 400 gram frukt och grönsaker om dagen. Helst hälften frukt, hälften grönsaker. Potatis räknas här inte som grönsak!

Barn över 10 år ska äta 500 gram, lika mycket som vuxna.

Boken ”Nam-nam” innehåller också många tips för familjer med överviktiga barn. Margit Eliasson tycker att det är viktigt att man är försiktig, och inte börjar med någon riktig behandling mot övervikt förrän barnet har gått igenom puberteten.

Om fler i familjen är överviktiga kan det däremot vara bra att tidigt se över hela familjens mat- och motionsvanor.

Annars behöver man egentligen inte göra mer än att servera bra mat, och gärna hitta på roliga aktiviteter som innebär att hela familjen rör på sig.

Några tips till: Se till att inte ha skåpen fulla med frestande godsaker! Det krävs solidaritet av hela familjen, och föräldrarna ska inte äta godis i smyg.

Det går heller inte att behandla syskon olika vid matbordet, att säga ”du får, men du får inte”. På fester måste även de överviktiga barnen få äta av allt som bjuds! Det är vardagen som räknas!

Laga maten fettsnålt. Stek i ugn, koka, använd lergryta och teflonpanna.

Titta efter nyckehålsmärkta livsmedel i affären. Tänk på att smörgåspålägg som korv och salami innehåller mycket fett, medan skinka och hamburgerkött är väldigt fettsnålt.

Så en dag sitter stora tonåringar vid ditt bord i stället för små barn. Du kan inte kontrollera vad barnen äter, och du ska inte heller göra det. I takt med att de växer måste de ta mer ansvar själva, och föräldrarna måste släppa taget. Tjat och föreläsningar om nyttig mat är bortkastade på de flesta tonåringar. Gratulera dig själv i stället, för nu är jobbet gjort! 

Fotnot: Boken har egentligen det långa namnet ”Namnam, allt du behöver veta om ditt barns mat och matvanor från nyfödd till tonåring” (Albert Bonniers förlag).