”Barnen trivs när vi kan
ta det lugnt”

Stina Nivalainen, Loftets förskola, Gislaved

”Med max 15 barn i gruppen skulle vi få mer tid för var och en.

Man skulle få ”sina barn” vid matbordet och hinna föra en vettig konversation. Vi skulle kunna ta med dem ut i skogen lite mer. De stora barngrupperna gör det stressigt. Fröken har inte alltid tid att lyssna och hjälpa. Det blir mycket: ”vänta lite jag kommer sedan”.

De dagar som vi har färre barn är rena ”gulddagar”. Barnen trivs när vi kan ta det lugnt, när vi kan göra det lilla extra, som exempelvis vattenlek.

Vi behöver mer pengar till leksaker och utflykter. Nu verkar det istället bli indragningar. Vikarier får vi inte ta in om det inte är absolut nödvändigt, det är bedrövligt. Många gånger kan man inte gå hem när man har jobbat sina timmar. Man blir trött och stressad när man behöver jobba några timmar extra.”

”Barnen får rita mindre
— det finns ju inte pengar”

Maria Ottosson, Junibacken, Örebro:

”Folk är ofta sjuka idag. Med mer resurser skulle möjligheterna att få vikarier bli större.

För stora barngrupper gör det omöjligt att nå upp till läroplanens mål. Vi mår dåligt av att inte räcka till. Från chefer får vi höra att vi ska sänka ambitionerna.

Ettåringarna tar mycket av tiden: det ska bytas, det ska sovas … De äldre barnen kommer lätt i skymundan: ”Jag kan inte hjälpa dig nu”. Det är sådant som ger dåligt samvete.

För lite personal förhindrar att vi kan dela upp avdelningen i mindre grupper efter ålder.
Barngrupperna borde minskas till 15, och 10 i gruppen med små barn.

Det behövs mer pengar till material. Barnen får rita mindre nu, pärla mindre… det finns ju inte pengar. Saker som går sönder — cyklar, stolar, dator — blir stående. Tidigare kunde vi bara ringa efter snickaren när han behövdes.

Besparingskraven ställer allt högre krav på cheferna, men de är oftast frånvarande. Varje chef har för många arbetsplatser.

Att vara borta från avdelningen för att planera har blivit svårare. Tidigare kunde vi då få hjälp av en kommunens fasta vikarier. Den barnfria planeringstiden räcker inte till idag.”

”Vi har fler invandrarbarn
som behöver språkhjälp”

Pia Kullman, Maskrosens förskola Ängelholm
”Det är väldigt oroligt idag. Allt större barngrupper och mindre personal. Snart är det bara barnpassning! Vi har länge kämpat för mer resurser. Vi har 18 barn med 2,75 personal.

Det hade varit tacknämligt med 15, så att vi fick mera tid till varje barn. Vi kunde dela in barnen i mindre grupper. Vi har nu fler invandrarbarn som behöver hjälp med språket.

Överaktiva barn behöver stöd. Ge oss möjlighet att ta itu med sådana problem så slipper de ett större problem i skolan.

Vi behöver en personalpool så att vi kan få vikarier när vi är sjuka eller ska ha semester.

Mycket av det arbete som låg på föreståndare ligger nu på oss. Vi får hjälpas åt med allt mer pappersarbete. Det blir mindre tid till barnen. Därmed har personaltätheten i verkligheten minskat mer än vad siffrorna visar.

Fortsätter det så här går man till slut på knäna, in i väggen.”

”Ska vi åka någonstans
får barnen ta med pengar”

Stefan Åslund, Frösö förskola, Östersund:

”När jag började var det 16 ungar, nu är det uppe i 20-25.

När jag började på 80-talet fanns det resurser till allting. Vi hyrde buss på hösten och åkte ut och plockade bär med barnen. Ska vi nu åka någonstans får vi se till att barnen får med sig pengar hemifrån.

Med mer personal skulle vi få tid till mer pedagogiskt arbete i mindre grupper, tillgodose det enskilda barnets behov. Nu är det mest barnpassning.

Under de tre senaste åren har många gått in i väggen, blivit utbrända. De försöker komma tillbaka — jobbar 25 procent eller arbetsprövar på andra jobb.

Vi har haft inköpstopp under ett par år, kommunledningen ska syna alla köp. Det blir en långvarig utnötning av leksaker och sådant.

I valrörelsen lovade politikerna som vanligt för att fånga röster men det blir inget av löftena.

Idag har vi på grund av taskiga löner svårt att få utbildad personal.”

”Barnen får aldrig
vara ifred”

Helen Pahlin, Frånö förskola, Kramfors:

”Jag har jobbat över 25 år inom barnomsorgen. Det har blivit så stressigt och högljutt med större grupper. Barn kan se glada ut, men på något sätt kommer ändå det här fram, det oroliga. De har svårt att sitta stilla, måste ta på varandra. Barnen blir inte rustade för skolans värld eftersom både de och vi ofta går på högvarv. Vi blir emotionellt utslitna.

Syskongruppen, 1-6 år, borde absolut inte ha fler än 15 barn.

Det största problemet med stora grupper är att barnen aldrig får vara i fred. Från att de kliver in på morgonen så stöps och blöts de med andra. Inte undra på att barn sparkat bakut när föräldrarna kommer och hämtar på eftermiddagen.

Fick vi en personal till kunde vi dela in verksamheten i mindre grupper och anpassa efter ålder. Det är ju inte rättvist att sexåringarna alltid ska dras med två och treåringar.”

”Vi vill hinna med alla,
inte bara de högljudda”

Ann-Charlott Delin, Valås förskola, Mölndal

”Föräldrar jobbar idag längre. Ansvaret att fostra dem vilar därmed tyngre på oss. Men vi får inte mer personal för det.

Våra syskongrupper har 21-22 barn, på småbarn är de 17.

Grupperna måste bli mindre så att vi kan sänka ljudnivån och hinna med alla barn, inte bara de högljudda. Idag blir det mest ”att hjälpa”. Hjälpa dom som bråkar, dom som är ledsna, dom som behöver gå på toaletten, dom som behöver byta blöja…

Vi hinner inte sitta ner i lugn och ro och göra det där mysiga som barn så väl behöver.

Fem små barn per person är för mycket. Vid matborden hjälper vi dem med att dela. Men när någon inte alls vill äta..? Då du måste ha tid att lirka…

Dagarna när vi har 15 småbarn är jättejobbiga. Men ibland har vi 10-12. Det är som skillnaden mellan dag och natt. Vi kan sitta ner med dem, leka och läsa med dem. De är lugnare och mer koncentrerade.”