Och så vinner de.Madeiran flödar som kristi blod på tjocka hemmafruars axlar när maken begråter sitt skötebarn.Och så förlorar vi.

Frågan om utländsk arbetskraft i första ledet återuppväcks efter en nästan femtio år lång dvala. Zatan, Zlatan! Och så försvinner
Tjeckien. Resterna efter ett sedan länge försvunnet Tjeckoslovakien.Och plötsligt: Anrika fästningar, byggda av araber får se ännu
en civilisation göra intrång på en sedan länge söndertrasad kultur. Bildsköna greker är i fokus.

Mina ögon glänser av lyckotårar,inte på grund av en kärlek till det ”otäcka” könet, utan på grund av flaggan.

Den vajar våldsamt i vinden. En kvadratisk tygtrasa som alla andra med symboler och mönster, som bara betyder något för den det
berör.Det berör mig. I vinnarcirkeln, högst upp i den ståtliga flaggstången, hänger något blåvitt.
Plötsligt är grekerna något speciellt, folket som får äran att representera oss alla med ”ingen särskild” flagga.

Mitt finska hjärta bankar som ändtarmen på en skrämd minkfarmsägare.Och plötsligt:Är Em slut.