Jag vill möta dig vid trappan till din källare

med en kvast och en katt

Jag vill förmedla till en kännare

att han är man för sin slitna hatt

I fönsterljus som sipprar fram ur dödslila molntäcken

syns salta tårar bättre än acryl

Jag vittnar mantelfall i dunklet

när penseln styr

och lämnar kvar min själ

men bär iväg mitt hjärta

i en bukett med liljor