Juni blir hektisk för Kommunals förbundsordförande Ylva Thörn. Såväl LO, Kommunal som Europafacket för offentliganställda, EPSU, kongressar. Dessutom firar undersköterskan från Åtvidaberg åtta år vid ordförandeklubban.

Vilka hjärtefrågor har du som ordförande — vad brinner du extra för?

— Det har alltid varit jämställdhetsfrågorna. Kvinnors möjligheter att ha ett eget jobb. Jag är ganska trött på att man alltid säger att vi måste se till att det kommer in fler män inom den här sektorn för att det då skulle bli en annan lönebild. Det är oacceptabelt — kvinnor har många gånger valt att jobba inom de här jobben. Det är historiskt kvinnors arbetsmarknad och då får vi acceptera och respektera det.

Sedan är klasskampen överhuvudtaget en viktig fråga. En annan fråga jag tycker är jätteviktig är vilka förutsättningar barnen till våra medlemmar har att få en värdig chans i livet, och det är också kopplat till klassfrågan. Sedan är jag engagerad i vattenfrågan, i prostitution, trafficking. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi som fackliga organisationer engagerar oss i de sociala frågorna.

Vad är din reaktion på det klena stödet från andra fackföreningar för Kommunals förslag om en kvinnolönesatsning?

— Det utmanar om man ska avstå något för att ge till någon annan. Jag förstår att det kan upplevas hotande och främmande, och också att det kanske är rent juridiska svårigheter att säga att nu ska hela arbetsmarknaden avstå pengar för att det ska gå till en särskild kvinnopott. Jag tror att det kräver ett massivt opinionsarbete och lite tid att smälta och fundera hur man ska forma det här. Det handlar inte bara om samverkan inom LO, här måste tjänstemannafacken in också.

Vad tycker du om solidariteten LO-familjen emellan egentligen?
— Det finns ett gemensamt kitt, men man känner sig ändå hotad i vissa lägen utifrån trycket man har från medlemsleden. Den stora delen i vårt program nu är att se hur vi kan få kvinnopotter och ett lönesystem som gör att man får rättfärdiga löner för sin arbetsinsats. Det är klart att det utmanar. Arbetsgivarna har ett dåligt värderingssystem för många av våra medlemmars arbetsinsatser och deras yrkesprofession. Man ser dem som utbytbara.

Kommunal förespråkar individuella löner — är det den enda vägen att gå?

— Jag tror att det handlar om att se individen. Det finns två steg. Dels där vi i centrala avtal ger förutsättningar för att hela tiden höja de lägsta nivåerna och sedan måste vi se till att få ett lönesystem där individernas kunskaper blir mer synliga. Jag tror att det är nödvändigt. Vi gör ju ändå alla olika uppgifter och det är något man måste våga se.

Har du kvar någon bitterhet efter att andra förbund kritiserade Kommunal under strejken förra året?

— Jag begriper fortfarande inte av vilket skäl vi fick kritik, för det var första gången i historien som LO-förbund gav sig på varandra på det sättet officiellt. Vi vistas fortfarande i samma rum, det gjorde vi redan då. Men jag kräver mer av lokala LO-företrädare än att agera på det sättet. Jag tycker det är dåligt. Men jag är inte bitter — så kan man inte jobba då skulle man bli helt förgrämd. För mig handlar det om att tala om för dem som har agerat att jag tycker att det här var mycket tråkigt. Sen måste man gå vidare.

LO säger att det finns två huvudalternativ inför framtiden. Ett av dem är att LO avstår från det klassbaserade samarbetet, avskaffar den facklig-politiska samverkan och strävar efter en sammanslagning mellan LO och TCO. Vad tycker du om det alternativet?

— Jag tror inte på det. För det första tror jag inte att vi kommer att gå samman inom en tioårsperiod, men jag tror att en närmare samverkan med TCO är nödvändig. När det gäller facklig-politisk samverkan har vi en unik möjlighet att tala om att det är de här fackliga kraven vi har.

Vi måste inse att det krävs politiska beslut för att genomföra de beslut som tas på fackliga kongresser. Men vi kanske ska ha facklig-politisk samverkan på ett annorlunda sätt. Vi har behov av att jobba mot politiska partier oavsett schattering. Vi kan bidra med kunskap utan att för den skull liera oss politiskt med någon mer konkret. Det är viktigt eftersom det är olika partier som styr vid olika tillfällen.

Hur ska man höja statusen på Kommunal-jobben?

— Det handlar om gediget långsiktigt arbete. Att höja lönerna, se till att det blir heltidsjobb och att arbetsmiljön är bra. Medlemmarna är ju stolta över sina jobb — det visar de undersökningar vi har gjort — och det är det man har utnyttjat i alla år. Det är också viktigt att synliggöra vad jobbet innehåller, det är jätteviktigt.

Tror du att den svenska fackföreningsrörelsen kommer att kunna värna de svenska kollektivavtalen framöver?

— Det är jag övertygad om — men vi måste vara mer aktiva. Det kanske är så att vi trott att vi vunnit segern en gång för alla, men vi upptäcker att det inte är så självklart längre. Titta bara på förslaget om tjänstedirektiv som nu diskuteras där man jämför människor med varor.

Känner du att det går att påverka internationellt?

— Ja, det känner jag. Och med tjänstedirektivet har det kommit ett nytt behov. Det handlar återigen om de fackliga kärnfrågorna, hur ska villkoren vara på arbetsmarknaden? Det fackliga löftet om att vi inte ska sälja oss — vår arbetskraft — för billigt. Det har gjort att vi har fått ny luft under vingarna. Det gör det mer stimulerande när vi har konkreta frågor att jobba med. Vi måste lyfta de internationella frågorna och visa att vi kan göra nytta i facket. Jag tror att det är väldigt viktigt. Att få helhetsperspektivet i det fackliga arbetet, där har vi en stor utmaning, vi har inte varit särskilt bra på att visa att det här är våra frågor.

Man vill ge dig en ny roll i förbundsledningen — du ska vara ledare men inte chef. Vad blir skillnaden mot hur du arbetat tidigare?

— Jag blir mer en operativ chef än en administrativ chef. Jag frigörs från en del dåligt samvete på förbundskontoret och det kommer att ge bättre förutsättningar att vara en bra ledare.

Du har ju fått en del kritik för att du syns ute och utåt för lite — är det ett skäl till förändringen?

— Ambitionen är att kunna vara ännu mer ute. Samtidigt som det är viktigt att vara på rätt platser för att kunna förändra medlemmarnas situation. Och då handlar det också om interna möten. Men ambitionen är att vara mer ute i det politiska och det hoppas jag att jag ska kunna vara nu.