Claudia Gardberg Morner, forskare vid Göteborgs universitet, har intervjuat 75 ensamstående mammor, som alla är låginkomsttagare och bor i Göteborgsförorter.

— Ibland får man intryck av att folk sitter på rumpan och väntar på bidrag och alltså är medskyldiga till sin situation. Men så var det inte, säger Claudia Gardberg Morner.

Hon berättar om starka och aktiva kvinnor som inte skyller på vare sig systemet eller exmaken. Ofta är livet som ensamstående självvalt.

— Självklart önskar de att de hade det bättre ekonomiskt, och problemet är inte avsaknaden av en karl i huset.

Mammorna blir experter på förfallodatum och tvekar inte att ringa eller besöka till exempel försäkringskassan när pengarna är sena.

Ofta är skillnaden mellan vardag och katastrof bara någon hundralapp. Räddningen är privata nätverk. Många av kvinnorna handlar och lagar mat tillsammans med grannar i samma situation. De byter kläder med varandra och turas om att vara barnvakt.

— Det går inte att alltid låta andra passa mina barn. Man måste vara beredd att passa andras barn och låna ut pengar.

Gemensamt är att alla mammorna prioriterar barnen före sig själva.

— De kan åka tvärs över stan för att köpa billigt vetemjöl och sedan köpa nya kläder till barnen. De ska inte behöva lida är inställningen.

Däremot bekräftas bilden av kvinnornas besvärliga arbetssituation med låga löner, deltider och tillfälliga jobb. Arbetstiderna måste kunna kombineras med dagistiderna. Men det är ändå perioderna mellan jobben som är värst rent ekonomiskt.

De flesta får det att gå runt med hjälp av barnbidrag, bostadsbidrag och underhållsstöd. Förvånansvärt få får socialbidrag.

Saker som mammorna hoppar över:

• Tandläkar-, frisör- och läkarbesök

• Semester

• Nya kläder

• Nöjen

• Bil

• Telefon (används minimalt)