— Jag är tveksam till hur mycket det är kvar av den svenska modellen, säger LO:s chefsekonom Dan Andersson.

Enligt statistik som redovisas i rapporten har andelen av de offentliga utgifterna som används till arbetsmarknadspolitik i Sverige minskat från 70 procent i mitten på 80-talet till 51 procent år 2000. Medan övriga europeiska OECD-länder ökat sin andel från dryga 30 procent till runt 40 procent.

LO delar i stort regeringens analys de senaste åren, att försäkringssystemen för arbetslöshet och sjukskrivning ska vara förenat med vissa krav. Men då måste det kompletteras med en aktiv arbetsmarknadspolitik, påpekar LO-ekonomerna.
Och det handlar det både om åtgärder för människor som tidigare kunnat ha mindre krävande ”reträttjobb” och om utbildning.

– Det borde satsas mer på arbetsmarknadsutbildning, den är genant låg i dag, säger Leif Håkansson, LO:s tredje vice ordförande.

Dan Andersson varnar för att regeringen kanske har gått för fort fram i sin politik som går ut på att individen ska klara sig allt mer själv, i jakten på nytt arbete.

LO anser också att regeringens så kallade sysselsättningsmål, att andelen sysselsatta bör vara 80 procent av den vuxna befolkningen, måste kompletteras med andra mål.

LO vill också ha:

• Ett mål för att minska deltidsarbetslösheten

• Ett sysselsättningsmål på kommunnivå, med särskilt fokus på kommuner med många utlandsfödda invånare med låg sysselsättning.

• Ett särskilt sysselsättningsmål för den äldre arbetskraften mellan 55 och 64 år.