Jag föddes fattig till världen av en sömmerskas våndor som av drängen fått känna av livets refräng

Vi satt tre framför härden, hade ved uti lådor, njöt av värmen från kaklet som smekte min säng

Så blev vi då fyra, en syster som lärde att en självsäker broder alltid vann handgemäng och plötsligt ur mjärden en ynkelig broder
sjöng ut i protest när hans arm kom i kläm och så var vi fem

Jag minns dessa stunder när allt var så fridfullt och morgonen ännu var långt därifrån

Jag gjorde en blunder när jag förträngde min barndom och seglade ensam mot molnen.