De flesta politiska ledare idag säger sig vara för demokrati. Ett ständigt exempel är George W Bush som sprider sin demokrati världen över med splitterbomber mot civila. De som inte skriver under på dessa ledares dagordningar utmålas snabbt som anti-demokrater. Så bildas ännu en gång ett vi och ett dom. Men kan en president som George W Bush, som faktiskt fuskade sig till sin post, överhuvudtaget tala om demokrati? Och är val vart fjärde år den mest demokratiska av världar?

America Vera Zavala har rest runt i världen för att undersöka en annan demokratimodell. Deltagande demokrati. Medborgarna deltar inte bara genom att välja, utan också i att fatta beslut. ”Hur fan ska det gå till” lär före detta näringsminister Björn Rosengren ha sagt när Vera-Zavala tog upp ämnet på en konferens. Och det är just här boken fyller sin främsta funktion. Den ger nämligen en hel del praktiska och konstruktiva exempel. Ett sådant är den brasilianska miljonstaden Porto Allegre där kommunens budget utformas i öppna möten på olika nivåer. Utifrån dessa möten väljs slutligen representanter som förhandlar om budgeten med kommunfullmäktige. Det har fungerat bra i femton år.

Boken är ett svar till både högern och rödvinsvänstern som hävdar att politiken dog när muren föll. Världen blev mer komplicerad men öppnade också upp och för ett engagemang som inte tillåts vara enkelspårigt. Det vore klokt om våra ledande politiker tog till sig av åtminstone något av exemplena i boken. Då kanske vi skulle slippa floskler och istället börja reflektera över definitionen av demokrati och politikers roll i den. Annars finns risken att begreppet urholkas och demokrati kan fortsätta användas till vad som helst. Att rättfärdiga krig till exempel. (Agora)