Äta bör man men hur?
Det var namnet på den debatt som hölls på Hälsomässan i Älvsjö utanför Stockholm i mitten av februari. Tanken var att företrädare för olika dieter; Viktväktarna, stenålderskost, nutritionister från landstinget och en psykolog, skulle försöka enas om hur vi ska äta för att må bra. Tyvärr deltog inga utövare av vare sig Atkins diet eller Montignac-metoden. Debatten kom mest att handla om stenålderskost, eller paleolitisk kost som den också kallas, vilket verkar ligga i ropet för tillfället.

— Vi är sjukare än vad vi tror. Alla svenska pensionärer är åderförkalkade. Naturfolk slipper våra folksjukdomar, sa förespråkaren Staffan Lindeberg, docent i allmänmedicin och författare.

Pia Lindeskog, nutritionist på Centrum för Tillämpad Näringslära i Stockholms läns landsting, höll inte med utan daskade på en overhead av den gamla hederliga tallriksmodellen. Stenålderskost är för dyrt, menade hon. Potatis är bra.

— Stenåldern är inne, men jag tror inte vi kan vrida tillbaka klockan och leva som jägare och samlare. Vi måste utgå ifrån vad vi odlar här, sa hon.

Enligt Pia Lindeskog är det stor skillnad på optimal och bra mat. För att få en mental dimension av ätandet deltog även en psykolog i debatten. Många äter för att dämpa ångest. När man ska behandla ätstörningar och särskilt övervikt måste man jobba med den naturliga mättnadskänslan, enligt Gunborg Palme, psykolog och psykoterapeut.

— Vi måste motstå frestelser. Socker och fett kan jämföras med andra droger. Skräpmaten är en olycka, sa hon.

Måste man följa en metod stenhårt? Räcker det inte med sunt förnuft?

— Man ska inte följa någon metod alls, utan hitta en egen metod. Vi är alla olika, så det gäller att hitta det som passar mig, sa Gunborg Palme.

— Viktväktarna är flexibelt och kan anpassas till den egna livsstilen. Motivationen är det viktiga, sa Kajsa Asp, informatör från Viktväktarna.

Hon fick lite draghjälp av Staffan Lindeberg.

— Stenålderskost är det bästa, Viktväktarmat det näst bästa, sa han.

Debattledaren kastade in en mjölkparadox i spelet.

Vi dricker mest mjölk i världen, men vi har även flest människor med benskörhet. Hur går det ihop?

— För lite solljus. Men den som är orolig kan äta kalktabletter. Det är billigare och precis lika onaturligt som mjölk, sa Staffan Lindeberg, som är emot mjölkprodukter.

Pia Lindeskog höll med men ändå inte.

— Visst går det att få kalcium på andra sätt, men inte som vi äter idag. Benskörhet är inte en kostsjukdom, utan handlar om motion. Jag brukar trösta mig med att en av fördelarna med övervikt är att man i alla fall belastar skelettet.

— Det är inte sant! sa Staffan Lindeberg. Många riskerar att bryta benen fast de går flera timmar om dagen.

Och så där fortsatte det.

Men experterna lyckades ändå enas på några punkter:

• Skräpmat är av ondo.

• Förnuft är av godo.

• Frukt, grönt och magert kött är också bra.

— Det svåra är inte att gå ner i vikt, det svåra är att hålla den, avslutade Pia Lindeskog.
Något som de flesta bantare antagligen kan skriva under på.