Men samma människor som kräver att andra ska respektera deras religion kan vara väldigt intoleranta när det gäller hur den egna religionen ska tolkas. Det fick vi uppleva på vår sons dagis.

En dag kom vår son Filit hem och frågade? Mamma, mamma är vi musli (muslim) eller kristi (kristen). Eftersom det bara fanns två alternativ att välja svarade min fru att vi var muslimer.

Min son sade att det var precis det han hade sagt till sina kompisar, men att de hade sagt att han inte var muslim, eftersom han inte hade sjal. Jag förklarade att hans kompisar nog menade att det var hans mamma som skulle ha sjal om vi var riktiga muslimer. Då lyste Filit upp och sade: mamma har ju visst sjal för den fick jag låna när jag var påskkäring.

Men vi hade blivit oroade av att barnen började dela upp sig efter religionstillhörighet redan på dagis. Vi kontaktade därför de andra barnens föräldrar och frågade varför deras barn skulle ifrågasätta vår tro. Vi förklarade också att vi inte pratar om religion med våra barn eftersom vi anser att det är alldeles för tidigt för en femåring att bestämma om han tror på Gud eller ej.

Tyvärr finns det alltför många muslimer, kristna och judar i Sverige som hävdar att deras ortodoxa sätt att utöva religionen är det enda rätta och de flyttar fram sina positioner.

Bland muslimer finns företrädare som kräver att muslimer ska dömas efter sharialagar istället för efter svenska lagar när det gäller familjerätten.

De svenska lagarna bygger inte på någon religion, utan är ett resultat av politiska beslut. Alla medborgare i landet oavsett religion är välkomna i politiken och kan vara med och påverka hur lagarna ser ut. Hur skulle det gå när människor av olika trosriktningar kommer i konflikt med varandra om det fanns flera uppsättningar lagar?

De flesta muslimer ser religionen som en högst privat angelägenhet och tar avstånd från fundamentalisternas olika krav på hur det svenska samhället ska anpassa sig efter dem. Problemet är att de inte deltar i samhällsdebatten och därmed låter sig representeras av fundamentalisterna. Jag skulle önska att det i den svenska samhällsdebatten fanns plats att argumentera för att det finns många sätt att tolka islam och att vi muslimer måste respektera varandra lika väl som vi kräver att andra ska respektera oss.

Filit blev lite förvirrad av att vi ständigt fördömde hans kompisars fördomar gentemot de kristna. Efter en lång diskussion vid köksbordet om att barn inte ska behöva bry sig om någon religion känner han sig lättad. Jag anser att alla barn är oskyldiga och inte behöver tillhöra någon religion. Så fort någon numera frågar Filit om han är ”kristi” eller ”musli” svarar han genast: Jag är inte någondera eftersom jag är bara barn och religion ska jag ta ställning till när jag är myndig, säger pappa.

Cheko Pekgul är frilansjournalist. Tidigare har han bland annat arbetat som städare.