Swebus sköter i dag all linjetrafik för bussar i Blekinge. Men så har det inte alltid varit. Fram till 1990 sköttes trafiken i Karlskrona stad av ett kommunalt bussbolag. Bolaget lades ner när Linjebuss det året vann trafiken. Och 1994 tog Swebus över och fick behålla trafiken vid upphandlingen 1998.

Många av förarna och verkstadspersonalen vid Swebus depå i Karlskrona får nästa år vara med om sin fjärde upphandling. Sedan kan det vara slut för en del av dem. Varje gång har den nye entreprenören valt, vrakat och sorterat ut den personal som inte har passat.

Ingrid Jonasson, vice ordförande i trafiksektionen, vet hur det känns. Hon var klubbordförande vid Linjebuss.

— Jag var frispråkig och obekväm. Swebus ville inte ge mig jobb. Det enda de ville erbjuda var timanställning. Först efter något år, när det var stor förarbrist, fick jag fast jobb, säger hon.

Kommunalarbetaren skrev om henne i nummer 2/2000 i en artikel om att fackligt aktiva sorteras ut när nya entreprenörer tar över vid upphandling av kollektivtrafik.

Men det drabbar inte bara fackligt aktiva. Paul Dahlin vet inte varför Swebus först ratade honom.

— Jag var inte obekväm. Inte heller hade jag några klagomål från passagerare. Jag har kört buss sedan 1978, är erfaren och kör lugnt och mjukt. Ändå erbjöds jag bara tim- och deltid. Men jag hade hus och familj att försörja. Jag var desperat. Därför tiggde jag till mig en fast tjänst, berättar han.

Trots att det är ett år till nästa upphandling märks redan osäkerheten och oron vid depån.

— Det bästa hade varit om vi var anställda av länstrafiken. Då spelar det ingen roll vem som sedan vinner. Vi fick köra i alla fall, säger Hans Månsson.

Han tycker att det värsta är risken för att bli arbetslös. Tidigare arbetade han vid industriföretaget Flextronics men fick gå när företaget sade upp folk.

— Det här är värre. Inom industrin riskerar de inte att byta arbetsgivare vart fjärde år. Som anställd vet jag nu inte om jag har något jobb kvar nästa år. Och det ska jag behöva oroa mig för redan nu. Jag har redan börjat se mig om efter alternativ, säger Hans, som började köra buss förra året.

Oron för vad som ska hända är lika stor i verkstaden.

Trafiksektionens ordförande Leif Olsson, som kör för Swebus, tänker lämna sitt fackliga uppdrag vid årsmötet i mars. Han tycker att han har gjort sitt.

Även Ingrid har funderat på att avgå. Hon vet vad fackligt arbete kan leda till när en ny entreprenör ska anställa personal. Trots det har hon låtit sig övertalas att kandidera som ny ordförande vid årsmötet.

— Jag kanske får ångra det nästa år. Men i dag håller jag igen som facklig företrädare. Och det gör även andra. Kampen förs inte som vi skulle vilja föra den. När vi sitter vid fikabordet hörs många kritiska röster om arbetsmiljön och annat. Men kritiken stannar oftast där, säger hon bekymrat.

Ingrid sitter med i Kommunals branschråd för trafikpersonal. Hon vill att det skrivs in i anbudsvillkoren att det företag som vinner trafik måste ta över personal som så önskar från företag som förlorar trafik.

— Då fick vi större anställningstrygghet och fler vågar säga vad de tycker. Och tänk att få slippa se gråtande förare som går ner på knä för att be om jobb. Det är en gräslig syn kan jag lova, säger Ingrid.

Vad har då Swebus att tjäna på att personalen börjar oroa sig ett år innan upphandlingen ska genomföras? Effektiviteten borde väl bli bättre om inte oron för jobben fanns där. Depåchefen i Blekinge, Magnus Petterson, håller med om det.

— Det här skapar stress hos många. Jag vet det av egen erfarenhet. Förra gången det upphandlades arbetade jag som förare hos Bergkvara Buss som förlorade trafik. Så jag vet hur det är, säger han.

Samtidigt tycker Magnus Petterson att det finns goda argument mot att skriva in anställningstryggheten.

— Jag tänker på deltidare och timanställda i de företag som vinner trafik. De hoppas kanske då på att få fasta heltider. Det vore inte rättvist om de får stå tillbaka för att anställda i andra företag har rätt att gå före till de nya jobb som kan uppstå, säger han.

Hans Jonasson, VD för Blekingetrafiken, förstår personalens oro och krav på anställningstrygghet.

— Fördelen med kravet är att personalen får trygghet och gör ett bättre jobb. Nackdelen är att enskilda trafikbolag kan vilja handplocka och slippa personal de inte vill ha med sig, resonerar han.

Hans Jonasson vet inte om personalen och deras fack ska få chans att lämna synpunkter på upphandlingsvillkoren innan det spikas.

— Som köpare vänder jag mig ju inte till säljaren för att diskutera de villkor jag ska ställa för att göra affär med honom, säger han.

Ordföranden i styrelsen, det socialdemokratiska kommunalrådet Jens Åberg, kan principiellt hålla med om kravet på anställningstrygghet. Han förstår personalens oro. Jens Åberg tycker att de har speciella villkor som lever i 4-5 års intervaller mellan upphandlingarna.

— Nackdelen kan vara att det blir för mycket personal med en anställningsgaranti. Även om det går att säga upp på grund av arbetsbrist så blir det ju då en uppsägningstid när de ska ha lön. Vi får en avvecklingskostnad som vi slipper om kravet inte finns med i anbudsvillkoren, förklarar han.

Jens Åberg lovar ändå att ta upp detta krav i styrelsen när anbudsvillkoren ska diskuteras.

Det finns åtminstone en ledamot som stöder kravet om anställningstrygghet. Ingrid Jonassons arbetskamrat, bussföraren Sami Ragnarsson, representerar kristdemokraterna (kd) i länstrafikens styrelse.

— Du kan räkna med att jag har partiet bakom mig i denna fråga, säger han.