Centrala förhandlingar mellan LO och Svenskt Näringsliv kommer att äga rum på tisdag (den 24 februari) om en omställningsförsäkring. Den är en förutsättning för att gå vidare.

En omställningsförsäkring innebär att arbetare som blir uppsagda när företag lägger ner ska få stöd, ett slags trygghetsråd för arbetare.

Facken inom industrin har varit mycket tydliga gentemot arbetsgivarna, att de först vill ha ett omställningsavtal.

Innan dess blir det svårt att ta ställning till eventuella bud från arbetsgivarhåll, förklarar Metalls avtalssekreterare Anders Tiderman.

En stötesten är också sjukförsäkringen. Från och med den 1 januari 2005 ska arbetsgivarna stå för 15 procent av kostnaderna för sjukpenning.
Sjuklönen ska minskas från tre till två veckor.

Arbetsgivarna vill ha klara riktlinjer om hur mycket arbetsgivareavgifterna kommer att sänkas. De befarar ökade kostnader, trots sänkta arbetsgivaravgifter.

Och de som riskerar att hamna i kläm är de sjukskrivna.

— Som det har uttryckts vid ett av våra förhandlingstillfällen, ”Det kommer att bli skottpengar på långtidssjuka”, säger Anders Tiderman.

Det senaste beskedet från regeringskansliet är att riktlinjer kommer i mars månad.

Facken inom industrin förväntas gå före i avtalsrörelsen och innan de är klara är det inte troligt att några större avtal på Kommunals områden sluts.

— När det gäller avtalskraven är LO-familjen samlad och industrin förväntas vara löneledande, förklarade avtalssekreterare Erland Olausson nyligen på en pressträff (den 18 februari 2004).

Det innebär fortsatta diskussioner om nivåer, låglönesatsningar, arbetstidsförkortning och frågor som rör arbetsmiljö.

Men det kärvar i förhandlingarna. Byggnads anser att arbetsgivarsidan till och med förklarat krig, inte minst när det gäller löneformerna.

Kommunal ska förhandla fram avtal med 13 arbetsgivareorganisationer. De berör cirka 40 avtalsområden. Även Kommunals avtalsombudsman Håkan Pettersson har fått förslag på försämringar i avtalen, men han talade inte om ett systemskifte som Handels avtalssekreterare, Bengt Sjöblom, gjorde.

Denne ansåg att arbetsgivarna är på väg 30 år tillbaka i tiden, där arbetsgivaren vill sätta löner precis som de vill. De vill till exempelvis frysa minimilönerna medan Handels vill höja dem. Konfliktrisken är stor.

Beträffande arbetstidsförkortningen råder det ett klart motstånd från arbetsgivarhåll. Inom Kommunal har delegationerna från varje avtalsområde fått avgöra om det ska vara ett yrkande. Men frågan är inte prioriterad, enligt Håkan Pettersson.

— Pengar i plånboken är viktigare, säger han.